Vill inflika lite om teckenspråk till CI-barn.
Man har ett sk auditivtminne som är otroligt viktigt att "lära upp" innan ca 3 års ålder. Om barnet själv inte lär sig "höra" så kommer det att avsevärt påverka tal och språkutvecklingen. Om man då använder övervägande teckenspråk blir den auditiva inputen begränsad. Förmågan att lära sig höra blir sämre med åren. Förr CI-opererade man barn i ca 3 års ålder, och nu försöker man att operera runt 1 års ålder eller vid en optimal vikt för operation. Så desto tidigare man kan erbjuda auditivstimulering desto bättre för tal och språkutveckling. 

Teckenspråk är ett jätte bra komplement. För det kan komma den dagen då barnet av ngn anledning blir helt dövt. Dessutom utöver det så är det ett fantastiskt språk! I ganska många fall har döva barn annan problematik och att kunna växla mellan två språk är ju helt klart för dem kognitiva förmågorna :)

Vilket län bor du i ? Hur gammal är du? Du har rätt att via försäkringskassan få arbetsplatsanpassning.

Japp, man opererar ju gärna så tidigt som möjligt idag för den sakens skull. Var nyligen på föreläsning av professor Helge Rask-Andersen, som ju är riktigt kunnig på området.

Jadå, visst har jag så bra hjälpmedel som möjligt på jobbet. De är ovärderliga och jag använder mig av dem jämt. Men just med tanke på exempelvis workshops och gruppdiskussioner så hade det kanske varit praktiskt med lite tolkning. (Mitt nuvarande landsting erbjuder bara en TSS-lektion i månaden på nybörjarnivå, och inga teckenspråkskurser.) Det går inte riktigt att hålla den typen av aktivitet strukturerat eftersom man stoppar upp flödet i diskussionen. Men visst, rent allmänt räcker tekniken långt.

Det jag tyckte var poängen i videon, var att de av barnen som vuxit upp med CI som mådde bäst, var de som både fått bra hörselträning och fått bra teckenspråksträning eftersom det gav dem bäst möjligheter att välja beroende på situation.

Jag är i 30-årsåldern och lite orolig eftersom jag just har flyttat från ett landsting där jag verkligen tyckte att hörselvården var guld värd, till ett som jag inte har lärt känna ännu. När man flyttar, bör jag vänta tills det är dags för hörapparatsbyte innan jag kontaktar hörselvården, eller bör jag träffa en audionom direkt för att kolla av status och få information om vad som erbjuds i landstinget?

Vilket landsting bor du i nu? Hur gamla är dina ha? Hur beroende är du av dem? Jag tycker att det alltid är bra att vara ute i god tid när det kommer till utprovning av nya ha. Dessutom kan det skilja sig en aning mellan landstingen och vad dem erbjuder när det kommer till arbetsplatsanpassning. Vad har du för arbetshjälpmedel? Vad har du för system vid workshops?

Mina hörapparater är från 2010, så två år till… Jag klarar mig absolut inte utan dem. Kommunicerar mycket i jobbet och samarbetar med andra. Utan hörapparater skulle jag i princip enbart kunna prata med någon i helt tyst miljö om de ansträngde sig att tala högt och tydligt och satt precis mittemot mig. Annan kommunikation skulle inte gå utan hörapparater. Med hörapparater fungerar kommunikationen i lugna miljöer rätt bra. (Om jag anpassar mig genom bra placering och ber om upprepning eller så vid behov.) Så fort det bli lite avstånd, lite fler personer, dialekter eller snabbt tal så försvinner taluppfattningen mycket snabbt. Om en grupp kollegor står och pratar vet jag inte vad det handlar om utan att gå fram, ställa mig nära, och be att få en introduktion till ämnet. Då går det bra att hänga med på resten av samtalet.

I jobbet använder jag Comfort Audio med bordsmikrofon DC20 samt föreläsarmikrofon. I och med att jag bytt jobb, pågår utredning via AF om eventuell komplettering. Vi har bland annat diskuterat fast mikrofon för ett mötesutrymme utan bra plats att lägga bordsmikrofonen. Eventuellt speciella mikrofoner för varje person av headsettyp för arbete som kräver diskussion i lite extra bullrig miljö vi har. Det krävs inte ofta, men hörselkraven där är stora. Normalt sitter jag i kontorslandskap, som är riktigt bra ljudmässigt. Hursomhelst, bordsmikrofonen använder jag  vid varje möte, fika, flera gånger dagligen. Systemet fungerar mycket bra så länge det är en person i taget som talar och tyst omgivning. I de fallen hör jag nog lika mycket som alla andra. Vid luncher, eller fika där det råkar vara många personer igång, hör jag i princip inget förutom lite enstaka ord här och där. Det går eventuellt att prata direkt med den som sitter precis bredvid, men brukar kräva en del ansträngning och upprepningar.

Vid diskussionsmiljö växlar jag mellan att använda bordsmikrofon och enbart hörapparater beroende på hur mycket diskussion det är och hur strukturerad den är.

Provade en gång skrivtolkning vid en forskningsrelaterad kurs i och med att mikrofon inte hjälper vid publikfrågor och diskussion i större sal. Hjälper, men är inget jag kommer ta till till vardags.

#4 Jag kan inte annat än säga att jag gärna ta del av den eventuella komplettering du kan få nu iom ditt nya jobb. Sakerna du har fått är väldigt populära och många är nöjda med dem. Jag förstår i din beskrivning att det inte alltid räcker till, och att det verkar vara krånligt att växla mellan hjälpmedel och ha. 

Finns ju mikrofoner som gör att man måste hålla in en knapp för att prata, det gör att folk inte kan prata i munnen på varandra. Detta används mkt i skolor, men där finns en huvudmikrofon som läraren har vilket alltid släpps igenom oavsett om ngn annan pratar. 

Jag tycker att arbetsplatsanpassningar är intressanta :)

Intressanta? Ha, ha, ja jag håller dig gärna uppdaterad.

Skolmiljö är ju mycket annorlunda eftersom läraren dels har rätt att styra och ställa och se till att det råder mikrofondisciplin, och dels kan påverka undervisningen så att det blir lite mindre del spontana diskussioner och mer strukturerat där det går att prata en i sänder.

Mina kollegor är otroligt hänsynsfulla, men det händer ju ändå jämt att någon exempelvis lägger papper just över mikrofonen. När jag försökte skicka runt föreläsarmikrofonen så var det alltid någon som glömde att de höll i en mikrofon och börjar leka med den. Idag stod jag till exempel med ryggen mot bordet där mikrofonen låg och pratade med några i gruppen, och helt plötsligt hör jag bara dunk, dunk, dunk, och prasslande ljud. Då var det en kollega som skrivit på post-it-lappar som kastade tillbaks blocken på plats! När jag insåg vad det var började jag gapskratta eftersom det var svårplacerat dunsande. 🤪

Det är inte så besvärligt att växla läge i workshopssituation. Jag får byta beroende på vad vi gör. Men inget hjälpmedel hjälper när det är mycket ljud runtomkring. Om jag själv leder en workshop kan jag fuska, till exempel genom att se till att det finns visuell feedback. Jag vet ju ofta någon information som kommer att vara viktig, och då kan jag lägga upp det så att deltagarna arbetar med post-its, skissar något på ett block, eller till och med låta någon av deltagarna vara sekreterare och anteckna vissa saker på whiteboard medan jag fokuserar på diskussionen. Om jag märker att jag missar något i en diskussion så är det också lättare att fråga om och komma in på banan igen om det finns något visuellt att hänvisa till.

Jämfört med skolsituationen igen, på jobbet kan det ju hända att två kollegor står och pratar i korridoren och jag och en annan kollega kommer förbi och det utbryter diskussion med snabba kommentarer fram och tillbaka, och i värsta fall ska någon ha kaffe ur den bullriga automaten bakom oss. I det fallet kan jag inte be dem vänta medan jag springer och hämtar handhållna mikrofoner och dessutom kräva att de faktiskt talar en i taget. Sådant är vanligt på en arbetsplats, och man har mindre möjlighet att påverka miljön än i en skolklass. Dessutom träffar man ofta nya personer på jobbet och får då förklara varje gång man sätter igång ett hjälpmedel. I korridormötet ovan får man vara glad om det går att sätta sig i ett grupprum i närheten, om kollegorna faktiskt sänker tempot när man ber dem, eller åtminstone flyttar sig från kaffeautomaten.

Formella situationer och viktig information är ganska lätt att hantera och dra nytta av tekniska hjälpmedel. Men informella och sociala situationer går ofta inte. (De senare är dock viktiga för delaktighet.)