Hm, är inte säker att jag förstår frågan, för det här borde ju vara enkelt. Själv använder jag den Streamer som finns till mina Oticon-hörapparater. Det är suverän ljudkvalité och fungerar väldigt smidigt. Jag har provat flera andra slingor med handsfree tidigare, men har tyckt att de är lite klumpiga att använda. Ett ställe att börja leta på är: http://hrfteknik.e-butik.se/

Och här är en lista på ställen som säjler hjälpmedel inklusive till mobil:

http://www.hrf.se/templates/Page2x1____2215.aspx

Annars tycker jag att du ska gå till mammas audionom och se till att audionomen hjälper till ordna detta. Tycker inte att det är ok att man nonchalant rycker på axlarna åt problemet. I värsta fall kanske ni måste byta märke på telefonen eller hörapparaterna, men visst finns det halsslingor som lätt kopplar ihop mobil med hörapparater via bluetooth och t-slinga.

Tack för svaret, jag ska kolla upp det. Just nu sitter jag och pillar ihop en slinga till hennes radio. Både för radion och telefonen ser jag det som en vettig grej att ha en slinga om halsen, när man ändå bär den i ett snöre om halsen. Då kan ju slingan fylla två funktioner så att säga, och man behöver inte plocka med några grejer.

Jag vet inte vad en streamer eller T-slinga är, men bluetooth ser jag mer som ett sätt att krångla till det. Om man nu ändå bär apparaten (radio eller telefon eller både och) i ett snöre runt halsen tycker jag att det är ganska vettigt om ljudet kan gå direkt in i hörapparaten.

Hursomhelst köpte vi telefonen på hjälpmedelscentralen, och där fanns ingen slinga till den telefonen, och de föreslog inte någon lösning. Det var den enda telefon de hade med både larm och stora knappar.

Inkanyezi tänk på att hjälpmedelscentralen inte tillhandahåller allt som finns på marknaden och tyvärr har personalen där ofta dålig kunskap. En bra audionom bör dock kunna ge tips om var man får tag på de hjälpmedel man vill ha och behöver.

T-slinga = teleslinga, du kan finna märkningen till teleslingor på en mängd offentliga platser. De allra flesta hörapparater har ett särskilt läge just för T-slinga. Detta är ett toppenbra hjälpmedel som jag personligen har mycket glädje av

Aha, tack DesK. Det handlar alltså om precis det som jag menar med en slinga.

Vi har en till datorn och teven, och den satt från början under stolsdynan, men det funkade inte så bra, eftersom mamma drog av den, så att den gick sönder när hon flyttade stolen eller snurrade på den. Jag gjorde om den slingan och den hänger nu i stället på datorbordet, vilket fungerar ganska bra.

Det är känsligt med fältstyrkan på slingan, och jag har inte lärt mig riktigt än. Slingan som vi har på datorbordet har på tok för kraftig signal för att hängas om halsen, vilket vi först provade. Det gick inte att dra ner volymen tillräckligt för att den skulle fungera, så jag antar att man inte behöver särskilt många varv på en slinga som man har om halsen. Jag ska prova med två varv först, och om det är för mycket så minskar jag till ett varv.

Det är väldigt enkla saker, inte alls någon rymdfartsteknologi, utan bara en vanlig enkel spole, som är luftlindad. När man har den under ändan så är det ju ungefär 70 cm till hörapparaten, och om man har den om halsen blir det bara ungefär 20 cm. Fältstyrkan avtar i stort sett med kuben på avståndet, så det behövs väldigt liten spole på så nära håll. Kanske det räcker med ett enda varv? För radion är det inte något stort problem, och jag tror att det smidigaste om hon vill ha både telefon och radio att hon har en slinga för varje och hänger om halsen, där slingan också funkar som band att hänga upp den.

Men som sagt, vi fick inte mycket hjälp på hjälpmedelscentralen, och jag tror att jag lyckas lösa problemet i alla fall. Telefonen har så klart en alldeles egen kontakt, men jag hoppas att det finns handsfree till den, för då kan jag lätt fixa en slinga där också. "T-slinga"

Och jag tycker att hjälpmedlen var väldigt dyra, mer än en tusenlapp för en så enkel grej som en teleslinga som jag kan svänga ihop på ganska kort tid med billiga grejer.

Jag kan tyvärr för lite om de tekniska detaljerna för att ge specifika tips om bygget. :) (Civilingenjör i datateknik som jag är.) Det här med att telefonen behöver stora knappar gör ju att valmöjligheterna kanske blir mer begränsade.

Fördelen med slingorna man kan köpa är att man får med handsfree. Det underlättar verkligen telefonanvändandet något oerhört. Personligen så är jag nöjd med min slinga, den så kallade Oticon Streamern, eftersom den är enkel och praktisk. Fördelarna är följande:

• Det räcker med en slinga runt halsen, istället för att ha en slinga till varje pryl.
• Den har handsfree till mobilen.
• Det går att ansluta till de flesta "ljudapparater" med kabel, eller via bluetooth. Det vill säga, mobil, dator, mp3-spelare, och så vidare.
• Användarvänliga knappar, det är lätt att slå på eller slå av ljudet eller besvara ett samtal.
• Streamern är utvecklad av hörapparatstillverkaren, vilket gör att den fungerar som fjärkontroll till hörapparaterna. Man kan höja eller sänka volymen, eller byta läge på hörapparaterna. Det innebär också att jag inte behöver slå om läge på hörapparaterna när jag ska lyssna på något. Slingan slår automatiskt på hörapparaternas T-läge som används för att fånga upp signal från magnetslingor, som DesK beskrev.

Hursomhelst, jag tycker att din idé verkar funka bra för era ändamål. Det viktiga är att du får ihop någon lösning som fungerar rent praktiskt för er. Det där med kostnad är förresten något som du kanske borde ta och kolla med audionomen. Jag som är i yrkesverksam ålder får så gott som allt jag kan behöva betalt av försäkringskassan. Men även om man inte är yrkesverksam så tror jag att telefon anses så viktigt att de brukar stå för kostnaden av hjälpmedel. Hur bra hjälp man får beror ofta på hur insatt och kunnig audionomen är.

Lycka till!

Ja datateknik är ju inte riktigt samma som analog elektronik.

När min mamma jobbade sysslade hon med tillverkning av hybridkretsar för telefonsystem på SRA, som så småningom gick ihop med Ericsson, och senare jobbade hon på Ellemtel. Där var hennes jobb dokumentation, men hon hade rutin på de halvintegrerade kretsar som användes i bland annat AXE-systemet, och det var hon som en gång fick mig intresserad för elektronik och förstärkarkonstruktioner, vippor och annat som man kan bygga med diskreta komponenter, teknik som vi använde på den tiden. Hon gav mig en bok, Det är hål i transistorn, och det var den som inspirerade mig och fick mig att lära mig bygga analog elektronik.

En hörapparat är ju egentligen tekniskt sett en rätt enkel sak, om man bortser från filtreringen, som kan vara ganska komplex. Den innehåller en mikrofon, en förstärkare och en liten högtalare, som via en slang skickar in det förstärkta ljudet i örat. Den har utöver mikrofonen också en spole som induktivt kan ta emot en magnetisk signal, för att den ska kunna användas i lokaler där man har hörslinga, en slinga som går runt rummet och som genom induktion påverkar den lilla spolen i hörapparaten att ge signal som användaren kan höra. Hörslingan är alltså en enkel luftlindad spole, med olika antal varv beroende på hur stor den är. Det behövs lite fler varv om spolen ska täcka ett stort område, och få varv om området är litet. En konferenssal är stor, och där går slingan runt hela lokalen, men en slinga man hänger om halsen är ju ganska liten.

En luftlindad spole har ganska låg impedans och väldigt låg resistans, så för att anpassa den till en förstärkare måste man koppla ett motstånd före, så att man inte överbelastar kretsen på förstärkarens utgång. En liten luftlindad spole är rena kortslutningen. Så det jag måste göra för att det ska lira ihop är att sätta motstånd i serie med slingan så att hörlursutgången kan driva den. Känsligheten på hörapparaten är också en faktor att räkna med, och eftersom jag själv inte har någon apparat och kan kolla, så börjar jag med en gissning. Om det blir för starkt ljud måste jag i första hand minska antalet varv i slingan, och i andra hand öka motståndet som kopplas före, för att minska fältstyrkan.

Det är väldigt enkelt, faktiskt väldigt enkelt att göra en slinga. Det är tekniskt sett precis det som den heter, en slinga. Man drar alltså en ledning från den ena polen på förstärkarens utgång, och runt personen som ska lyssna och så tillbaka till förstärkarens andra pol. Jag har flera gånger lagat slingorna som mamma har haft sönder, och senast klippte jag upp kudden som den låg i och tog ur slingan, som vi har hängt upp på datorbordet. Och det bär mig emot att en så enkel teknisk sak, i princip lika enkel som en skarvsladd, ska kosta så otroligt mycket. Den är faktiskt enklare än de små hörlurarna man kan köpa för tjugofem kronor nästan var som helst, och som de delar ut på flyget.

Mamma är gammal, och även när hon har sina ljusa stunder, så har hon svårt att hantera många saker som har med teknik att göra. För henne kan det vara enklare att ha flera separata saker än att ha en som gör allt. Att hänga på sig två slingor, en för radio och en för telefon är inte särskilt komplicerat, i synnerhet som det bara handlar om att just hänga på sig själva apparaten. I och med att den hänger om halsen med slinga så funkar den. Det enda man behöver komma ihåg då är att stänga av radion när man ska prata i telefon, och det måste man ju också när ljudet går genom luften på det vanliga sättet.

Så jag har inte visat henne att telefonen faktiskt har radio inbyggd, trots att det skulle minska antalet grejer, till priset av att ha ännu fler funktioner än de grundläggande i telefonen.

Och den "demens" som jag ser hos min mor är väldigt variabel. Jag har sett att den hänger ihop ganska intimt med hur högt sockret ligger. När det ligger mellan 7 och 5 mmol/l är hon alldeles klar och har god kapacitet på många sätt, intellektuellt och minnet. Men hon har haft några känningar, och det är vad hon är allra mest rädd för, så hon vill inte ligga så lågt, utan hon håller sig på nivåer över tio; det kan vara 13 till 17 mmol/l, men då blir hon fort trött, och hon kan inte tänka klart och rationellt. Jag skulle ju hellre se att hon höll sockret på 7, men det är inte realistiskt. Kan jag alls få henne att lägga det närmre tio, eller kanske till och med under, så vore mycket vunnet, men det funkar inte i praktiken. Tyvärr.

Och själv har jag ju bara ett tjugotal år innan jag själv kanske är där. Jag hoppas att jag ska klara mig från diabetes, och att jag får vara klar i knoppen tills det är dags att lämna in. Det är inte kul att bli så beroende av andra och av mediciner. Men hon är min lilla mamma, och jag tycker mycket om henne, och jag skulle så gärna vilja att hon mådde bättre den tid hon har kvar. Det är med sorg jag ser hur hon, som var så stark, som var intelligent och hade hög kapacitet, som cyklade till jobbet precis som jag, och som kunde flera främmande språk, bit för bit förlorar sina förmågor och måste tas om hand, hon som förr tog hand om oss. Hon är ju samma person som tog mig och min bror på en cykeltur runt England en sommar, min första utlandsresa. Jag har så svårt att förlika mig med att hon inte längre klarar sådant som hon alltid gjorde förr. Hon var äventyrlig, klipsk och hade många idéer, som hon också förverkligade. Och jag vet att det aldrig kommer tillbaka.

Att åldras är inte lätt. Jag tror det betyder jättemycket att ha folk i närheten som bryr sig om och kan ställa upp om det behövs. Det är inte så självklart att det finns någon som kan det idag. Lycka till med slingan. Att lyssna på radio och klara telefonen känns som viktiga mål!