Undervisningssituationer är allmänt jobbiga. Idag är det antagligen ännu mer grupparbeten, diskussioner och liknande än när du själv gick i skolan då mikrofon och hörapparater räcker fullt ut. Det positiva är dock att hjälpmedlen ju blir bättre och bättre, och kommer säkert att ha utvecklars ännu mer innan det är dags för din pojke att börja skolan. Eftersom du själv har hörselnedsättning så har du dessutom mycket bättre chanser att hitta problem och lösningar än en normalhörande förälder. Se om du kan hänga med till skolan en dag när han har börjat och anteckna vilka problem du ser så att ni kan ta upp det med audionomen senare och försöka hitta lösningar.

Men tillbaks till din egentliga fråga. Själv skulle jag nog vara mycket noga med att diskutera saken med läraren som förälder. Kanske hade jag till och med bytt skola eller klass om det verkade som att jag fick negativa signaler. Men jag tror att de flesta abolut vill hjälpa till, och det finns mängder av engagerade lärare, och problemet är egentligen bara att läraren kanske inte inser hur viktig den här mikrofonen eller andra hjälpmedel är. Små barn kan ju dessutom behöva hjälp med att byta batterier och liknande. Detta är ju något du som förälder kan påverka genom att diskutera igenom hörselnedsättningen. Läraren behöver också få chansen att ställa frågor, speciellt om de inte har haft barn med hörselnedsättning i klassen tidigare.

Jag tror på dialog och att vara öppen om hörselnedsättningen. Om man själv inte gör någon stor sak av det, utan ser det som självklart att man kan behöva be omgivningen att anpassa sig lite ibland (stänga en dörr om det är bullrigt, eller sätta sig på något lugnt ställe för en diskussion) så tror jag omgivningen lär sig att ha samma avslappnade attityd. De flesta vill nog ställa upp, men inser inte hur och när det behövs. (Ibland känner jag att det hade varit bra med en skylt "Nu hör jag inte!" som jag kunde vifta med vid behov.  )

Hur mycket ansvar killen själv ska ta för att "tjata" tror jag nästan en bra hörselpedagog borde svara på. Det kan vara svårt när man är liten. En sak som nämdes i en annan tråd som jag tyckte var bra, är att kanske se till att han får träffa andra hörselskadade barn. Man känner sig säkert inte lika utsatt om man ser att det finns andra barn som också har hörapparater. Det kan också vara skönt att få slappna av ett tag och inte känna att man måste höra allt som det kanske blir om man är bland normalhörande.

Nu blev det ett långt svar. Lycka till!

Tack snälla du

Jag ska göra allt för att det inte ska bli som när jag gick i skolan, men som sagt så är nog hjälpmedlen mycket bättre idag.

Som tur är så är hans ena fröken utbildad tolk och hon är så go, så hon ska jag prata med när vi varit hos doktorn igen,

Jag ska även prata med mina föräldrar hur dom gick till väga när jag började skolan allt för att det inte ska bli så jobbigt för honom.

Låter fint! Du får dela med här hur det har gått sedan. Gissar att många oroar sig för samma sak.

Hej och välkommen till oss.

Jag förstår att du tycker att det känns oroligt och att du har många funderingar för din son och hur det ska gå.

Jag är själv hörselskadad och min hörselskada upptäcktes inte heller förrän jag var 4 år. Jag fick inte hörapparater förrän jag var 8-9 år. Det är likadant för min dotter som precis fått hörapparater och börjat träna med dem. Vi har valt att ha henne i vanlig klass då vi vid ett besök på skolan med hörselklasser upplevde att kunskapsnivån var för låg och vi kände att det skulle kunna bromsa hennes utveckling, då hon är mycket duktig. Än så länge använder hon ingen mikrofon i skolan, men det blir nog till hösten när vi är tillbaka hemma igen. (Vi är tillfälligt i Örebro, då jag studerar en termin och hon är med mig)

Din son går väl i förskolan ännu och då kommer förmodligen pedagogiska hörselvården att ta kontakt och göra besök på förskolan för att se och ge tips på saker förskolan kan göra för att förbättra ljudmiljön.

Mitt förslag är att du kollar upp olika skolalternativ också, inför skolstarten. Utgå ifrån din sons behov. Det är ju inte säkert att han behöver hörselklass, men det kan vara bra att hälsa på och se hur de fungerar idag. Jag vet ju inte vad du har för erfarenhet av hörselklass.

Lycka till och ställ gärna mer frågor om du har mer funderingar eller andra frågor. Det är alltid någon som har svar!  Titta gärna runt bland inläggen och artiklarna. Jag har skrivit en artikel om just skolval. Men det finns inget rätt eller fel man får gå på magkänslan.

Det finns bara två skolor i Tollarp där vi bor, storebror går i den kommunala skolan och sedan finns där Axona som är en friskola, Tyvärr så är inte axona nåt alternativ då de har stängt några veckor på fritids på sommaren och vi har ingen annan möjlighet till barnomsorg.

Men jag ska börja kolla upp när vi varit på nästa öronbesök,

hur går det för din dotter i skolan nu?

#5 Jo det går bara bra! Hon har lite svårt för att använda hörapparaterna och än så länge är det inte jätteviktigt för hon klarar sig utan. Hon har främst en nedsättning i diskanten. Hon använder främst hörapparaterna i skolan på lektionerna.

Fick ett samtal från en audionom igår att de ville ta ett hörselprov till för att han har endast ett komplett(det senaste)

De andra gångerna har han haft rodnader på trumhinnan sa de idag med

Vi har varit på regelbudna kontroller på grund av en dum olycka, han trillade samtidigt som han hade en pinne i örat, han spräckte trumhinnan och de var rädda att hörselbenet tagit skada.

Har funderat på om flera öroninflammationer på kort tid kan ge hörselskador, för förra våren hade han 3-4 stycken med 3 stycken som trumhinnan sprack på.

Pratade idag med Lukas förskollärare, jag visste att hon var utbildad tolk men hon har även utbildning o erfarenhet på skola med hörselskadade barn, vilken tur

Hon är så go o rar och fick vara mitt bollplank idag,

Härligt att ni har en så bra förskolelärare!

Men oj vilken otäck olycka. Det kan inte ha varit roligt för killen. Hörselvården tar sin tid, och det är nog bara att utrusta sig med tålamod, men det är ändå skönt att de är noggranna.

Ja, det var riktigt otäckt, och det har inte slutat med det, han är vår lilla otursfågel

Förra våren så ramlade han med näsan ner i gatan och skrapade upp hela näsan o munnen, det kom så mycket blod att jag höll på att svimma.

Sedan efter det så har han fått flera smällar på näsan och nu ska de se om näsan ska fixas till när de ändå ska ta polyper på honom.

Så det var ingen rolig dag på sjukhuset i tisdags, först så sa de att han hade polyper sedan att näsväggen var sned och sedan att han hörde dåligt på båda öronen. Men tur i oturen så är han en glad o social kille, mammas lilla älskling

Det är märkligt, men barn kan ofta ha en vettigare attityd mot motgångar än vad vuxna har. Kanske för att vi sätter igång och analyserar problemen så mycket. Skönt för honom att ha en stöttande mamma!

Jag har dessvärre inga svar, men skulle vilja att du uppdaterar oss då jag har dubbelt intresse i denna fråga. Först är jag nyfiken då jag själv är hörselskadad, medfött dock har mina barn inte ärvt det. Vidare är jag själv lärare, men har inga hörselskadade elever just nu, men vem vet hur framtiden ser ut?

Lycka till!

Vi har nu varit på ett nytt hörselprov o det visade samma resultat, så nu fick han prova ut hörapparater i båda öronen. När han skulle berätta för mormor o morfar så sa han att han skulle få hörpirater  han är för söt, han tar detta med ro, han provade min ena vägspärrar o då sa han , men mamma nu hör jag bättre 

Hejsan!

Det har hänt så mycket sedan jag skrev sist men nu är allt under kontroll igen

Såg att jag skrivit fel i mitt förra inlägg, det ska vara hörapparat o inte vägspärrar

Nu har han haft sina hörapparater i lite mer än tre månader o det funkar jättebra, han är SÅ glad och stolt över dom och visar upp dem för alla, vi har även fått en slinga insatt så nu hör han teve perfekt, det enda som är jobbigt är alla besök på sjukhuset , man ska träffa audionomen och hörselpedagoger, men jag har fått så mycket ny och bra information om hörselskadade, sånt som mina föräldrar inte fick så det har verkligen hänt mycket,

Vi håller på att söka vårdbidrag , är det nån som har det o hur mycket kan det handla om?  vill ni inte skriva det öppet så skicka det i ett meddelande

Ha en bra dag idag

Kul att höra Elnamaria!  Jag är också mycket nöjd med hörselvården just nu. Faktum är att jag har skjutit upp ett rehab-program just för att det skulle innebära att jag är borta från jobbet i sex dagar. Det får bli till våren. Men i slutändan så måste jag säga att det har varit värt besväret att ta sig dit på alla tiderna.

Hejsan!

Var på besök på Hörsel o Dövenheten i Kristianstad för några veckor sedan, har tagit itu med min tinnutus, hon tittar i mina journaler och säger att: Du har ju en stor hörselnedsättning på båda dina öron sedan 5 årsåldern!

VA! Nej, sa jag, jag har bara på vänster öra .

Jag blev helt chockad, jag läste igenom några av journaler o sedan jag var 4,5 år så visar audiogramen att jag har nedsättning på BÅDA öronen, jag fick EN hörapparat på vänster öra när jag var 7 år, hur f**n tänkte dom.

Jag blev så ledsen att jag bröt ihop o asbölade, tänkte på att mina föräldrar ljugit för mig. Nu fattade jag varför det alltid varit så jobbigt i skolan och med det sociala.

Jag körde direkt hem till mamma o pappa o frågade dom hur det låg till, de sa att de endast fått att jag hade genetisk hörselskada på vänster öra, de hade ju aldrig läst mina journaler, det står till och med att jag var" dålig "i skolan, att apparaten oftast inte funkade när min" hörseltant" var där.

Jag fattar fortfarnade ingeting?  När jag hade en så pass stor hörselskada på båda öronen så sätter de endast en apparat på mig, SKANDAL!

Ska snart få hem mina journaler och då ska jag läsa igenom dom bättre och få klarheter hur detta kunnat gå till.

Tack för att jag fick skriva av mig

Elnamaria först vill jag säga att det verkar som att din son får all hjälp han behöver Det du beskriver om din egen hörselskada påminner en del om mina erfarenheter av gamla tiders hörselvård och skola Jag fick aldrig nån hjälp i skolan trots att jag är döv på ena örat, jag fick klara mig själv. Jag fick min första hörapparat 2005 så det var långt efter att jag slutade skolan. Enligt min fantastiska audionom så har det hänt mycket inom det tekniska för hörapparater de senaste 10 åren, så det går framåt och fler och fler människor kan få bättre hjälpmedel Så förhoppningsvis får du nu hjälp så att du hör så bra som möjligt

Tänk på våra synskadade vänner och undvik alla slags förkortningar och egengjorda smilisar, använd istället de som finns ovanför skrivfältet.

Nu förstår jag att det har med mina hörselskador att göra att jag var "kass " i skolan, och var så blyg att jag höll på att svimma när jag skulle prata inför klassen.

Allt hade nog blivit så mkt bättre med två apparater, det märker jag ju nu, I ett år har jag haft i båda öronen och det var STOR skillnad.

Nu accepterar jag att jag inte kan o orkar följa med i alla disskutioner.

Jag tar min sov stunder nästan varje dag efter jobbet och sover ändå gott på natten. (utan dåligt samvete)

Nu börja jag få mer ork för varje vecka och nu är det bara övervikten kvar att ta itu med.

Min kontaktperson i Kristianstad sa att det äe vanligt med övervikt blan hörselskadade, man är ofta trött efter jobb o liknande för man fått anstränga sig mkt och för att få energi så äter man. Hoppas att tinnituskursen hjälper mig att kunna förstå min hörselskada + att försöka få omgivningen att förstå hur dom kan hjälpa mig:)