Hej!

Visst är det så att vi som hörselskadade ofta hittar olika stategier för att klara vår vardag. Jag upprepar också ofta det barnen säger för att kolla att jag förstått rätt. Jag jobbar ju med barn som är språkstörda så det är ju extra svårt ibland att förstå.

Man får se det som att man bryr sig när man frågar om. Att man frågar om är ett tecken på att man vill förstå vad någon säger, och vill hjälpa till eller bidra till samtalet.

Barn har jag också problem med. Inte nog med att de är blyga, de har ljusa röster som inte är lätta att snappa upp. 

Ja verkligen. Har svårt att höra mina egna barn. Dom ropar Mamma högt och sen sänker dom ljudnivån markant och då hör jag inte vad dom säger. Måste fråga Va? hela tiden och sen blir dom arga och sura och skriker sen. Som om jag skulle höra bättre om dom skriker? 

Och när barnen blir irriterade så blir du också irriterad…  Egna barn är i alla fall lite enklare än andras. Du får ta dig tig tid att sitta i lugn och ro och verkligen förklara att du inte hör så bra och att det inte hjälper att skrika. Jag menar inte att skälla på dem när de skriker, för det lär inte hjälpa, utan försöka ta dig tid att klura ut hur du bäst prata med dem för att de ska förstå hur de ska göra för att hjälpa dig. De är ju vana vid att alla andra hör normalt, så då är det inte så lätt för dem att veta hur du hör egentligen, och varför det är viktigt att de försöker hjälpa till. Du får träna dem lite försiktigt helt enkelt.

Hmmm saker verkar inte fastna i mina barns hjärnor. 

Men jag skulle kunna klicka in dom hehe.

Det finns en bok som heter "Vad har du i örat, Kajsa?" Du kanske skulle låna den och läsa för dina barn. Det handlar om ett barn med hörapparat. Det finns även en som heter "Tove -va,va?"

Kanske lättare för dem att förstå när det blir på barnnivå?

Åh dom böckerna skall jag ta och skriva upp och låna nästa gång vi är på bibblan.