Välkommen hit!

Jag har inte blivit opererad för tumör på balansnerven, men jag har varit "enörad" i 40 år. Att vara skolbarn och enörad var ingen hit kan jag säga. Då har det faktiskt varit lättare i yrkeslivet. Jag jobbade i många år i manuell disk i livsmedelsbutik och det funkade bra, visst blev det en del felhörningar, men det gav vanligen bara upphov till glada skratt och det gick att rätta till det som blev tokigt.

I samband med olyckshändelsen som gjorde mig enörad tappade jag även balanssinnet helt, så jag har lärt mig att gå 2 gånger i livet. En gång som baby och en gång som 10-åring. Det är ett minne som sitter i och jag har aldrig fått ett perfekt balanssinne utan är något snubbelfotad.

Beträffande din ansiktsförlamning så hoppas jag att denna ger med sig snart. Nu får vi hoppas att här finns någon annan som har drabbats av samma sak som du och vill dela med sig av sina erfarenheter.

Hej Désirée!

Tack för ditt svar.  Kan tänka mig att det var jobbigt i skolan med "ett öra". Har du kompenserat hörselbortfallet med någon form av hörapparat. Hur har det i så fall funkat?

//

Eriksjse

För cirka 5 år sedan fick jag min första hörapparat. Detta var en apparat med så kallad croslösning, det vill säga att jag hade en apparat i dövörat som ledde över ljudet till en apparat i hörörat. Detta funkade aldrig riktigt bra för mig, delvis därför att jag fick "fel" sorts hörapparat till hörörat. För snart 3 år sedan flyttade jag till nytt landsting och kom i kontakt med en ny audionom. Hon gjorde om hörseltestet och konstaterade att jag har en liten hörselrest på mitt dövöra och en lindrig hörselnedsättning på mitt höröra. Så nu har jag en apparat i hörörat och en apparat i dövörat och där får jag in cirka 25% ljud.

Croslösningar kan säkert funka för en del, men det är svårt att sortera ljudet, eftersom det blir väldans mycket ljud i hörörat. Har man inget val är det naturligtvis värt att pröva. Vad som är mycket viktigt att tänka på är att det tar lång tid att vänja sig vid hörapparat, oavsett typ av apparat med mera. En annan tänkbar lösning kan vara BAHA, men om det skulle funka i ditt fall vet jag inte.

Jag har inte opererats men jag tappade hörseln pang bom en dag för snart ett halvår sen och sen dess har den varit borta. Det slog sig på balansen men jag tycker att det går bättre och bättre. Nu cyklar jag igen men är fortfarande drullig imellanåt när jag går o springa är ingen idé…

Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt när det blir lite folk och stora folksamlingar som på stan eller i affärer tycker jag är otroligt jobbigt. På onsdag ska jag börja jobba igen efter föräldraledigheten och jag har inte den blekaste aning om hur det ska gå…Just nu tycker jag att allt är fruktansvärt jobbigt och vill bara gå o dra täcket över huvudet o skita i allt…

Jag testar just nu en Baha intenso på diadem o den har jag på mig hela tiden, vissa saker med den vill jag justera men annars nöjd. Jag ska till audionomen på tisdag igen, innan sommaren diskuterades det CROS apparat och jag vet inte om det ska beställas en sån nu eller vad som ska hända. Jag vet inte om jag vill operera in en skruv och behöva ta bort en massa hår för Bahan utan att ha testat CROS först iaf.

Hejsan.

Jag fick som du ansikts förlamning ett par dagar efter operationen, Var så glad när ja vakna efter op att mitt ansikte klarat sig, men sen kolapsade det:( Det är inte kul:( Hela höger sida av ansiktet tog hissen ner..

Kortison har jag inte provat eller blivit erbjuden.. Men nu 5 månader eter operationen så har det vänt…Mitt ansikte börjar komma tillbaka med ytte pytte steg:)

ca 3månader efter op fick jag bakslag & smaken & dom små funktioner ja fått tillbaka försvann & likaså mitt hopp…fick rådet att ta det ännu lugnare & utökad sjukskr. Efter 2 veckor kom smaken igen :) & mina små rörelser som ja tränat upp kom relativt snabbt tillbaka… Sen har det faktiskt gått ganska fort, För 2 veckor sedan så kunde ja börja blinka igen & dubbel seendet e ett minne blott.!!Dt gic över en natt…Nu e det bara resten kvar, Men är det något jag lärt mig av denna resa så är det att man ska lyssna på sin kropp & ta det lugnt…

Ja e en ganska fartfylld människa med många järn i elden så det har varit tufft att lära sig a det lugnt…Men gud så mycket bättre jag mår av det & ja märker skillnad nu när ja fattat vad lugn & ro betyder & faktiskt vågar säga till omgivningen att ja vill inte….

De ja tycker varit jobbigast e blickar & frågor rån folk som säger : Varför har inte du börjat jobba?? Dig e de väll inga fel på, Trött e ju alla människor….. Du kan väll inte sitta hela dagen..osv

Ja har nyss börjat få min vardag att funka mmed skolskjuts & dags lämmning & det e underbart att kunna börja vara jag igen…I min takt!!!

Att vara en örad e inget hinder för mig, jag hade redan blivit av med min hörsel innan tumören upptäcktes.. Jag hör bättre idag än innan. Men stora folksamlingar tex möten e jobbiga, då ar hjärnan en paus.

Balansen har det varit lite jobbigt med & ja känner fortfarande av den om ja står på en stol eller när ja ska rida…Men det ärmycket bättre nu än för 2 månader sen..

Långt inlägg blev det men som sagt, Det finns mycket som inte står om denna diagnos & det e svårt att hitta info…har man börjat skriva så blir det bara mer & mer man kommer på..

mvh Camilla

HEJ

Det finns några fler än du som har opererats för denna åkomma men man tror under en period att man är nästan ensam.

Jag har själv gjort den operationen för cirka 1 år sedan och hade liksom du en del besvär efteråt. Tog väldigt lång tid med framförallt balansen och har fortfarande ett år efter problem, bland annat när jag kört bil känner absolut inget och har inga problem när jag kör men när jag ska gå ur bilen så gungar hela jag och tar snedsteg. Men efter vad jag har lyckats få reda på via läkare så kanske det försvinner men det kan ta tid kanske upp till tre år efter operationen. Tilläggas kan att jag fick gå med rollator cirka 6 veckor efter operationen, men jag skulle bara ut även om det var vad jag orkade den dagen. Vad beträffar hörseln så är det något jag kan leva med men det är svårt i grupper av folk där det är mer än tre-fyra personer. Jag skulle vilja ha kontakt med någon som har gjort denna operation för ett par år sedan för att se hur de mår idag. Jag har ju tänkt att komma tillbaka till arbetet men tvingats att inse att det jag gör idag nog inte kommer att fungera. Till dig eriksje så finns det hopp. Ansiktsförlamningen går över i de flesta fall jag drogs med det i cirka 4 månader sedan var det borta och finns inga symptom kvar idag. Även mitt smaksinne påverkades och det har för min del tagit lite längre tid. Har fortfarande svårt med framförallt peppar tycker det är vidrigt men acceptans för salt har kommit tillbaka. Så det finns hopp om förbättring på sikt även för dig som relativt nyligen gjort denna operation. En sak som jag har lärt mig är att det tar tid och att man får göra allt i sin egen takt och mycket långsammare idag. Ska nu försöka att få försäkringskassan inse det också, jag har fram till idag inte haft några problem med de så det får vi hoppas går bra nu också.

Jag skulle gärna prata lite med några av er här via mail men jag vet inte om man får sätta ut mailadress här. Andra tips på kontakt mottages då jag är ny på det här och inte så hemma på allt det här

Ha det så bra

Hej Morkullan

Om du aktiverar din personliga sajt här på iFokus kan du ta emot privata meddelanden. Det är säkrare att göra så än att sätta ut sin vanliga epostadress direkt här på någon sajt. Du riskerar då att få spam, däremot finns det inget förbud att sätta ut sin epostadress i våra trådar om du vill göra det i alla fall.

Vill också passa på att tala om att vi undviker att använda förkortningar, egengjorda smilisar och upprepade tecken, då detta gör det omöjligt för bland annat synskadade att delta här på sajten.