Jag håller med dig att det är väl dött här och jag är den första att beklaga det

ingen skulle bli gladare än jag om flrta kom hit och var med

Knäppa saker ja, även min mann som inte har så stor grad av hörselskada  hamnar i bland i riktig roliga situationer där jag säger en sak och han hör nånting annat och med världens konstigaste min frågar "Ursäkta? Vad sa du nu?"

Det är alldeles för vanligt även här hemma

Jag är född med en så kallad "Hängmatta". har klarat mig ganska bra i livet men ibland är det jobbigt. det är så svårt att få folk omkring att förstå hur det är.

Och vadär detta för något har inte hört talas om det förut berätta för oss som inte vet

aha. sorry :) Hängmatta är när man gör ett "bip-test" som jag kallar det. vet inte vad det heter men när man ska trycka på en knapp när man hör ljud i olika frekvenser. Diagrammet som man sen får av det testet ser i mitt fall ut som en hängmatta. jag hör alltså bas och diskant lika bra som "vanligt hörande" men ju närmre mitten av diagrammet man kommer desto mindre hör jag. hmm… lite svårt att förklara men ni kanske förstår nu? :)

Det du talar om är ett audiogranm det är ett sätt att mäta hörselm på och det har man genomgått ett antal gånger

ja så kanske det heter. mitt audiogram ser altså ut som en hängmatta. därför kallas det också hängmatta. tydligen.

*Pustar ut*

Trodde det var någon som dött. tur i oturen att det bara va sajten du menade.

Men jag håller med. Det måste finnas flera som vill skriva här!

Detta hände för tre år sedan, när jag var nyflyttad i mitt lilla hus.

Jag hade ytterdörren öppen och helt plötsligt så stack mina två hundar skällandes ut. När jag kom ut så såg jag dom inte, men jag gick åt det håll som jag hörde deras skall. Hittade dom inte, så jag gick hem. Efter ett par minuter så kom dom hem.

Dagen efter så frågade grannen mig varför jag hade sprungit åt "fel håll" efter hundarna. Jag förstog att det måste sett komiskt ut, så jag förklarade att jag är hörselskadad, att jag inte har någon riktningshörsel.

Ja måste sett konstigt ut.

Fina hundar!

Det är likadant när man inte serman kan titta åt helt fel håll när mantalar med folk

ja apropos det, jag satt och talade med en blind en gong, hon har ju inga hörselsproblem så det syns ju inte direkt att hon är blind föruten att hon ser ut att kika tomt ut i luften förståss. Inget jag tänker på numera. Men i alla fall, det kom en tjei bort och "gud va fånig du ser ut när du kikar sådär konstig i fel håll, är du full eller?" fnittrar denna tjeien. En liten elaking flög i mig så jag utbrast tilbaks "gud va fånig och dum du värkar när du går ut från att alla super lika redlöst som dig, och inte fattar att vissa kan va blinda?".

Jag lovar, hon blev utskämd. Och jag ångrar inte ens litegrann på det.

#13 10 poäng!

#13 bra sagt hehehe

har precis hittat hit

jag har medfödd hörselnedsättning men hade fullgod hörsel tills jag var 6-7 år då började det dala ner till den nivån jag har nu
för 13 år sedan (då jag var 15 år) så fastställde försäkrings läkarna att jag hade 50% nedsättning av hörseln

har också problem med brytningar, om någon pratar med mig o tittar åt ett annat håll så hör jag inte (men det kanske är vanligt bland hörande med)

#15 har du någon form av hjälpmedel?

#16 japp har hörapparater på bägge öronen, har väl mer än 50 % nedsättning nu plus lite tinitus som susar lite då o då
(inte gör jag det bättre då jag håller på med bilar och plåtslagning etc i hobbygarage (mitt eget fel om det blir värre))

skulle gärna göra allt för att slippa dem om så bara för en dag, men det kan vara svårt att göra då det är flimmerhåren i snäckan som dött för mig

Vad kul det är att se flera nya här på sidan jag hoppas att ni fortsätter att besöka sajten

tackar för välkomnandet, alltid roligt att prata med fler som hör dåligt som jag

visst ja glömde bort en sak för utom hörselskadan så har jag lite andra sjukdomar med som aschbergers syndrom som bla gör att jag har problem med förändringar har ett ettrigt humör etc (lugnt nu med medicin för det)

#19 Min äldsta son har asbergers.

Men han medicineras inte.

Vill varmt rekomendera bokstavsfolk.ifokus

Där finns det flera med asbergers.

tur för honom, jag vet hur jag blir utan medicin och det vill jag inte veta av igen

arg, deprimerad etc jag blev en annan person då jag fick mina utbrott o minns inte vad jag gjorde, det sista jag minns då det hände var att det var som en röd ridå föll ner framför mig sedan var jag på något annat ställe
kan ha varit en annan personlighet då jag har förtryckt all ilska inom mig under hela uppväxttiden, har hört lite vad jag gjort o jag har kallat mig något annat än mitt namn

glad för din skull att han inte är som mig
tjejen min har ashbergers hon med men hon slipper medicin hon med, men jag vågar inte vara utan har redan ställt till tillräckligt med skada

mycket av det hör nog till att enda gångerna jag umgicks med andra  under uppväxttiden var i skolan (o där mobbade de mig bla för hörapparaterna) jag stängde in mig i mig själv, ingen lyssnade på vad jag sa, bodde ute på landet där närmaste kompis bodde 1/2 från mig etc

ne nog klagat om det

Nä, intressant att läsa. Ingen klaga det där inte.

Vi bor oxå på landet och mi n som har inga vänner. Men vad jag vet blir han inte mobbad i skolan iaf.

Min son kan ibland få vissa utbrott, men inte värre än vad en tonåring har normalt. fast utlösandet av utbrotten behöver inte vara något stort.

han kan slå i tån ex. å då tycker han att allt går emot honom.

Annars verkar han klara sig bra, med lite förståelse från omvärden, och det är nog det svåraste, att få andra att förstå hans problematik.

#21 Det är inte fel att klaga omman känner för det det kan lätta på trycket och det kan behövas i bland

tack för ert förtroende känner mig lycklig att det är några som lyssnar o inte bara vänder huvudet åt ett annat håll o börjar prata med någon annan samtidigt som man själv pratar med den personen

små utbrott det är vanligt, det kan jag också få speciellt om jag missar spiken o träffar tummen istället, slår huvudet i en öppen bildörr om jag skruvar på en bil etc

men att bli så förbannad som jag var så man inte vet vad man själv sysslar med, då bör man få hjälp (som jag fick vid 20 års ålder, för 8 år sedan)

2005 började jag mer eller mindre mitt nya liv, flyttade 7 mil och började köra folkrace tillsammans med min morbror (vi bodde i grums i värmland och jag flyttade till årjäng där morsan växte upp)
bröt med allt negativt tom mina egna syskon som var värst på att ignorera mig o mer eller mindre idiotförklara mig
sedan jag flyttade så började solen skina aningen mycket mer på mig, ilskan som tryckte inom mig försvann även om jag känner den fortfarande så det är därför jag inte vill sluta med medicineringen

vet att det är vettigt att lätta på problemen ibland men jag har aldrig haft någon som lyssnat förut så det är därför jag beslöt mig att samla allt inom mig (trar jag iallafall)

kan ju säga att jag har väldigt fina märken efter våran syskonkärlek (3 fina ärr hela vägen upp på armen efter ett syskonbråk)

Oj ja syskon "kärlek" är inget att skojja om.

Intressant att höra vad du berättar. Jag är ju som förälder lite orolig för min son. Inget jag berättar för honom, men jag vill ju att han ska få träffa någon och kunna bilda sig sin egna familj. Men han är bara hemma.

Du verkar otroligt stark i att ha tagit steget att flyttat, villket min son inte skulle kunna. Int ejust nu iallafall.

Vi har valt skola till gymnasiet med tanke på hur vi bor. Och som tur är kan de erbjuda ett program han är intresserad av.

Man måste få lätta på sina bekymmer annars får de inte plats till slut.

Det där med att utrycka sig kraftfullt när man slår sig på tummen gör väl alla men det är värre för mig för här hemma flyttar dörrhålen på sig när jag har brotom och då kommer väl valda ord kan jag lova

Problemet är ju igentligen att jag inte ser dörrhåålen fast det är en annan historia

Oj Ja svenA det måste vara hemskt.

Det tycker jag är jobbigt om man ska treva sig fram i mörkret, man vet EXAKT vart man ska gå och i vissa fall vet man att inget är i vägen, ändå får man känslan av att man ska gå in i något.

det tog mig väldigt lång tid innan jag valde att flytta, ville först inte lämna morsan o farsan, mina sk polare som jag bara dög för om de inte kunde hitta på något annat

jag lyckades träffa en via internet då jag inte heller vill gå ut så ofta. hade jag inte haft internet så hade jag nog varit ensam och ev fortfarande kvar i det gamla
de enda ställen som jag gärna går ut till är folkrace-tävlingar, har problem att gå in på ica till och med, tror att det har med att vi ashbergers har problem att vara bland mycket folk och ansiktsuttryck (mycket förrändringar i ansikten) men jag jobbar på det, har arbetat mitt självförtroende från gyttjan o är på väg uppåt

får man fråga vad han är intresserad av??
själv är jag intresserad av motorer och bilar, är utbildad som det men får ej söka som det (har inget luktsinne så jag får inte jobba på områden där det kan finnas farliga gaser)

jag vet att man måste lätta på problemen annars så rinner allt över tillslut som det gjorde för mig X antal gånger och polisanmälningar etc
ne nu är det livet slut för min del, försöker enbart se framåt även om det är motgångar hit o dit

tack ännu en gång att jag kan prata med er om det här, känner mig lättare än jag någonsin har gjort

#26 hahaha ursäkta att jag skrattar men jag känner igen mig lite där jag med, så länge man kan skratta om sig själv så brukar allt vara bra

tror inte att du missat dörrhålet lika mycket som jag en gång med ett helt j*vla rum skulle till ytterdörren o var nästan på väg in i kylen (trött o stressad)

#28 Min son skriver mycke listor och statistik.

Det började tidigt att han visade intresse för siffror och bokstäver redan vid 2 års ålder, sen har det rullat på, med bingo lotto o lingo å allt vad det heter.

Nu gör han egna tipps till travet. (vi har travhästar)

Han kör även lite ponnytrav, men det är troligen inget han kommer fortsätta med, inte i den praktiska biten. Däremot kommer han antagligen hålla sig kvar i travet med statistik mm.

Han har fått en liten hörna på våran hemsida där han lägger ut sina spel tipps till den som vill spela. Han är mycket laglydig och spelar inte själv, inte ens att han skulle be mig göra det, då han vet att man inte får.

På så sätt har han varit den mest perfekta tonåring! Han gör inget medvetet fel, frågar hellre 10 gånger för mycket.

När det är melodifestivalen så går han in 110% för det, och jag vågar nästan säga att han kan alla vinnare utan till och lite mera om just melodifestivalen.

Det han ser eget intresse av det lär han sig plätt lätt.

Som när vi flyttade till danmark, då gick han i förskoleklassen här i sverige, så han fick ½termin i förskoleklass före han skulle börja ettan.

När han började ettan va han duktigare på att läsa och skriva danska än vad de danska barnen var. Läraren gillade inte det riktigt.

Han är mycket speciell min son. Men han är underbar på alla konstiga sätt han nu än är!

Det är klart att man måste kumma driva ned sig själv och sib´na problem för annars skulle det bli allt för tråkigt här i livet

Mina intressen numera är att driva mina sidor här på i fokus

Förut var jag en mycket inbiten släktforskare och hobbyfotograf

Så livet förändras hela tiden och man måste göra det bästa av den situation man befinner sig i annars blir det bara tråkigt

oki siffror varkar vara något som går hand i hand med ashbergers, jag hade väldigt lätt för matte, hade gjort hela boken när de andra gjort halva

språket har däremot inte varit det lättaste för mig, troligtvis pga hörseln o inget intresse i det

bra att han e laglydig, även om jag tror att du ev skulle gå in o spela en gång om mycket gick till hushållet

men det är väl gött att alla har sitt intresse att syssla med

tom jag har ju börjat driva med mig själv nu, så jag har utvecklas en hel del sedan jag fick reda på vad jag hade o att jag flyttade (det var jobbigt men nödvändigt)

som jag skrev tidigare så tog jag allt på allvar innan nu kan jag skämta om mig själv och börja tåla skämt
började göra det efter att jag flyttade våren 2005

förutom motorer så är mina intressen även datorer, djur och bilelektriska
det med bilelektroniken så var det flera som kom och frågade mig istället för lärarna på gymnasiet jag gick på

har ju lyckats få start på 3 folkracebilar efter att herr kabelklippare varit där och klippt för mycket, alla de jobbena tog mig max 1/2 dag sedan så gick dem igen
så elektroniken har jag lätt med då det är 99% teori och papper då det är mycket som försvinner påvägen från hjärnan till tummen som är mitt i näven så är jag bättre på teori on det praktiska

jaja nu blev det lite rörigt i den sista meningen hoppas ni förstår

jag har lärt mig av mina misstag o vill inte uppleva dem igen

Min son har svårt att avgöra om man skrattar åt honom eller med honom.

Ska man driva med honom gäller det att man är riktigt tydlig så han inte tar det på allvar.

Han har inte haft en enda ogilltig frånvaro på hela högstadiet (utom då jag glömt att ringa å då blir han jätte arg på mig) Han är snarare där 5 min tidigare.

Mat är ett annat problem, han är mycket begränsad i vad han äter. Och det kan ändras från en dag till en annan.

japp det är typiskt oss med ashbergers, man förstår inte om man skrattar med eller åt sig själv

just nu tar jag att de skrattar med mig eftersom att jag skrattar väldigt mycket

tiden låter som mig med, kommer någon försent så blir jag ganska irriterad

hmmm maten är jag ganska petig med för det mesta

inga problem att se att han har ashbergers

låt honom få sin tid så löser det sig, får han något intresse som gör att han kommer ut mycket så stötta honom bara, det har hjälp mig med humör och humor

jag klarar tillochmed av min morfar och det är inte många i min släkt som förstår sig på hans sätt och skämta då han ser allvarlig ut då han säger något på skämt innan han brister ut i skratt

#34 Jo jag har sagt att han får bo hemma så länge han vill (har varit en sak han funderat mkt över) men då kom ju nästa problem, då måste man ju betala för att bo hemme (han är ju snål som få när det gäller hans egna pengar) Men i det hela verkar han nöjd. Speciellt om allt kretsar kring honom.

Jag har egentligen ingen panik för honom, jag vill bara att han ska ha det bra.

Skönt att få höra hur någon annan med aspergers tänker och tycker, då det kan vara svårt att få ur sina egna barn svaren.

jo det är ju inte gratis att bo någonstans (om man inte är mina föräldrar, jag ville betala lite då jag bodde hemma men fick inte

förstår dig fullständigt

gött att jag kan hjälpa till lite med någonting, om det är något du undrar över så är det bara att höra av dig till mig, via pm eller något så kan jag se om jag kan försöka hjälpa

jag har ju stort sett nästan blivit öppen med att jag har ashbergers (har väl accepterat det tillslut) så jag försöker hjälpa andra med det "problemet"