Jag har en liten fråga.. Kommer mina örongångar "växa" ihop igen så dom blir för trånga, eller är operationen permanent? Rören är ju bortplockade för längesedan, men har funderat lite på detta.

#1 Jag skulle inte tro det men jag är ju ingen läkare men läkarna borde ju ha sagt till om den risken fanns

Du får väl fråga någon öronläkare som kan svara bättre på det

#2 Det kan hända att dom sa något om det, men eftersom det var längesen så minns jag inte det… Men men, jag är i alla fall glad över min hörsel som den är nu ;)

Här har ni en som är öronbarn sen barnsben.. får fortfarande infektioner även som vuxen *suck* Går inte ens bort.. Det stavas i läkares journaler, Kronisk Otrit, (Kroniskt Öroninflammation).. Jobbigt.. Men oftast går det av själv eller med medicin.

Det kan inte vara roligt att ständigt ha det

Det värsta som jag tycker det, är att ofta när jag går ut så börjar ena örat värka. Alltid samma sida. Den jag har sämst hörsel på. Sen när jag blir dundersjuk i förkylning så får jag som ett tryck på öronen och det har hänt att jag inte hör något allt. Jättejobbigt. Då om något. är det viktigt att jag får se på den som pratar med mig. Fast jag är över 50 så verkar det inte försvinna, bara bli värre. Ingen medicin hjälper. Bara lära sig leva med det.

När det äntligen lossnar i öronen, så gör blir det ett knak utan dess like. Gör ont så jag skriker. Var hos läkare sist när det hände och han sa att han till och med hörde knaket. Huvudet värker i flera dagar efter det, men hörseln blir bättre. Nu när jag är sjuk igen, känner jag att det börjar igen. Hoppas det inte blir så allvarligt att jag inte får igen hörseln.

Kramiz

Jag har ett öronbarn här hemma. Har har under de 2 senaste månaderna ätit totalt 5 pencelinkurer. Var hos en specialist med han ca 3 dagar efter sista kuren som sa att öronen såg bra ut. På dagsi har de märkt att om det är mycket ljud omkring han och man ropar på han så hör han inte. Han skriker väldigt högt många gånger, så att det skär i ens öron. Pratar högt ochså tycker jag…sedan är inte hans tall så utvecklad än men han har tre språk att lära sig på en gång så det är nog orsaken med till det. En remis är skickad så att han ska på hörselkontroll. Specialisten som jag var hos sa att det sker en hell dell feldiakonisering ang. öroninflamationer, men hur kan de andra läkarna säga att ens barn har öroninflamation och ge pencelin mot detta om han inte skulle ha det. Min son har haft öroninflamationer ca 10 gånger under sina två år här i livet.

Jag undrar har ni varit med om just detta att en specialist säger så här….att det sker en hell del feldiakonesering ang. öroninflamitioner och kan det vara så att min son har nedsatt hörsell??

Hade samma broplem med min stora son…han hade ochså öroninflamationer hela tiden men, när vi kom till en specialist skrattade han mer eller mindre åt mig när jag sa att sonen hundra procent hade öroninflamation…..han hade det inte just då, men ett dyngn senare gick jag med han till vårdcentralen och då var han illrödd i båda öronen. Min son hade då haft hög feber i ca 4 dagars tid, kräkts en gång som han alltig gjorde när han hade öroninflamtion.

Det är nog inget ovanligt att vissa säger at det är öroniflamation utan att det är så

Det används allt för mycket antibiotika i det här landet det verkar som om man ger det för allt som de inte vet hur man ska behandla särskilt när det gäller öron näsa hals

Jag är uppväxt på sjukhus i princip för öronen men det var på 40-50 talet

Men det som jag tycker är konstigt att dessa läkare har tittat i min sons öron och sagt de är röda, inflamerade medan specielisten säger något helt annat.

#8 Fick nästan aldrig det under femtiotalet.

#9 Det är precis så det går till i vården och gör att man inte kan lita på den

För alla de så kallade läkarna som inte kan ställa rätt diagnos gör att man tappar förtroendet för hur vården är upplagd

För om man ska få komma till specialistläkarna så måste man ju pasera vårdcetralen först och där bli utredd men det är ju precis det dessa läkare på vårdcetralerna inte klarar av att göra och de anser att det blir för dyrt med att sända patienterna vidare till specialisterna som kan de olika sjukdommarna

Så vi lärinte få nogon bra vård förräns vi ka gå direkt till specialisterna

#11 Och alla orkar inte hålla på att bråka med läkarna på vårdcentralen. Vad man än behöver för remiss, så måste man kämpa och kämpa. Till slut orkar man inte längre.

Tyvärr är det ¨så

Jag är också ett "öronbarn" men nu i vuxen ålder har jag inte haft så mycket besvär med öroninflammationer. Jag är glad för det.

Jag har haft problem i många år med öroninflammationer, nu har det varit lugnare några år. Men det är verkligen jobbigt att ha känsliga öron, vintern var jobbigast.

jag fick oxå rör inopererade i öronen fast i nuläget e jag inte särskilt rädd om hörseln fefrtersom jag spelar så gott som på högsta volym, men jag kanske boerde tänka om

#16 Det är alldrig försent att ändra sig det är först när man blir äldre som det märks att hörseln har blivit dålig och då är det försent så det är bättre att sänka volymen nu innan man har fått en hörselskada

Mitt ena barn är ett "öronbarn" Under hans första levnadsår va det öroninflamationer stup i kvarten. Det gick så långt att han bara skrek när man gick in i sovrummet. Han satt och sov i bilstolen för att kunna sova. Han åt pencilin på pencilin och någon typ av antibiotika som läkaren sa att man satte endast in när inget annathjälpte. Men inte ens det hjälpte. Vi tog prover och trixade under ett års tid, utan resultat.

Sen i dec flyttade vi till danmark. (han fyllde 1 i januari) Vi sökte vård för ännu en öroninflamation nästan direkt när vi flyttade ner dit. läkaren frågade om han haft rör i öronen? Nä sa vi, (visste inte ens om att man kunde sätta in drän i öronen) Ok sa läkaren och vi fick en tid när han skulle få sina första drän (rör)

dagen före han fyllde 1år va det dax för operation. Alla som var där den dagen skulle få drän. Det fungerade så att man kom in till läkaren, barnet sövdes (medans föräldrarna var med) sedan gick föräldrarna ut och väntade i "uppvaknings rummet" Sen kom en sköterska ut med barnet efter ca 10-20 min (minns inte tiden exakt men det gick fort) Där fick man vara kvar tills barnet känndes pigg nog att åka hem.

Väl hemma va det som att vi fått ett nytt barn!! Första natten i hela hans liv han sovit en hel natt, och det fortsatte så.

men rören trillar av naturlig anledning ut av sig själva, och då komm öroninflamationerna igen. Men då fick han nya rör. Totalt fick han rör tre gånger, och fick ta bort polyperna.

Efter senaste operationen, när rören fallit ur så ville inte trummhinnan läka ihop och det blev ett hål på trummhinnan. Det blev hemskt besvärligt för honom när han skulle duscha och bada. provade badmössa och öronproppar, men inget fungerade speciellt bra.

Vi flyttade tillbaka till sverige och fick så småning om träffa en öronläkare som erbjöd oss att operera honom och sätta in en konstgjord trummhinna.

Tyvärr så är hans öra så illa sargat efter alla rören och trummhinnan fungerar inte som det var tänkt (vi blev varnade för att det kunde bli så) MEN Han kan bada och duscha utan att det gör ont!!

Hörseln har han förlorat på det örat, men han hör på det andra så i det stora klarar han sig bra (tycker han själv) han är 9 år och vet nog egentligen inte hur han ska höra när man hör bra. Så nu har han gått med på att prova en höraparat. Så får vi se hur det blir när vi får den i slutet av månaden.

Trummhinnan kan han med lite tur träna upp så att den ska kunna fungera, men en 9 åring kan vara rätt svåra att jobba med ibland, men vi kämpar på och hoppas att hörseln möjligen ska återkomma.

Ioch med det här så har han haft svårt att hänga med i skolan och svårt med kompiskontakten mm. Men vi ger inte upp. Otroligt vad barn kan vara tuffa, tänk om vi vuxna var som dem!

Jag beundrar verkligen min lilla kille! (även hans syskon som alltid fått stå till sidan många gånger när han varit dålig)

Mycket intressant att läsa

Hoppas att det går bra med hörapparaten och att den fungerar till belåtenhet

Ja det hoppas vi ju alla här oxå. Nu vill han ju själv testa, och det måste ju gå den vägen om det ska fungera iaf.

han har ju tur att själva örat är det inge fel på, bara trummhinnan som är slapp och inte vibrerar som den ska.

Vi har även haft tur att träffa på trevlig personal som kunnat ge oss bra info, så jag känner mig säker på hur allt fungerar runt hans öron.

Före operationen menade läkaren att han konstant måste haft någon form av ljud i örat hela tiden, typ som ett rinnande vatten. Inte konstigt att han vart lätt distraherad då.

Om han sjäv vill testa så är det verkligen bra och då fungerar det säkert riktigt bra

Nu har han idag fått sin hörapparat, och han är riktigt stolt över den. Ni skulle se hans min när han faktiskt insåg att man kan höra med BÅDA öronen! Forsättning följer, nu ska han ju vänja sig att använda den oxå

Vad bra att han äntligen har fått den önska honom lycka till

Det ska jag göra =)

Första dagen i skolan blev precis så bra som vi hoppats, slingan  i klass rummet fungerade perfekt för honom.

Det låter riktigt roligt att det fungerar så bra