Det här är en gång när jag gick på dagis. Jag hade som vanligt suttit och fantiserat på samlingen istället för att lyssna på min fröken. Jag hade inte riktigt förstått än att så fort de blev lite svårt att hänga med kunde man inte bara sluta lyssna helt. Men helt ölötsligt började alla pringa mot hyllorna i kapprummet och antagligen skulle vi gå ut. När jag höll på att sätta på mig skorna kom en fröken och ropade: "SÄTT PÅ ER GALONISAR, DET ÄR FORTFARANDE BLÖTT I SKOGEN!! "jaha, vi ska till skogen" tänkte jag och satte på mig galonisar. När jag kom ut på gården stod en grupp med barn vid grinden. De väntade på att gå till skogen. men min kompis som var lika gammal var inte där, så jag blev lite fundersam om vi verkligen skulle till skogen. Så jag började gå runt sandlådan som stod bredvid gruppen med barn. Då skulle det kunna tolkas som att jag bara var där, samtidigt kunde jag hålla koll på vad alla de där barnen egentligen skulle göra. Efter en stund började en fröken bussvisla och göra gester att man skulle komma dit. Jag tänkte att det kanske ändå var bäst att gå dit,eftersom det inte var några andrdra ute på gården. De började räkna alla barnen. Men då fick en okänd fröken från en annan avdelning syn på mig. "hur gammal är du?" alla vände sig om. "hallå, du där? hur gammal är du? jag har inte sett dig förut." "eh 5.." svarade jag i den sekunden avbröt en fröken från min avdelning "men 'kurtus'! du har ju mulle, det här är knytte! KNYTTE! vi sa ju att ni andra skulle vara ute på gården och leka. Men dom andra har redan gått in nu." sa hon irriterat. Jag gick därifrån, och tänkte att jag är den mest korkade människan i hela världen, varför visste alla andra alltid vad som hände och vad som skulle hända… ps. knytte och mulle var typ som åldersindelningar vilka som skulle gå till skogen tillsammans. knytte var för de yngre barnen.

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! 🙂

Liknande händelser tror jag att många med hörselnedsättning har råkat ut för. Jag fick min hörselskada när jag var 10 år och jag minns att det var urjobbigt i skolan att höra över huvud taget. Som vuxen blev det lite bättre, sannolikt därför att jag brukar vara noga med att tala om att jag hör dåligt. Kommer inte på någon specifik händelse just nu, men när jag gör det ska jag berätta 🙂

ja, när man är barn kanske man inte vill att alla ska veta heller, fast man egentligen borde berätta. men jag skulle tro att det är jobbigare att få en hörselskada när man innan hört normalt och fortfarande är ung. min är medfödd, men kan tänka mig det.det måste vara en väldigt stor förändring..