Välkommen hit. Menière låter inte som någon trevlig sjukdom med kräkningar och yrsel. Läste att det har något med innerörat att göra. Kan det vara så att balanssinnet påverkar eftersom det blir kräkningar och yrsel?

Ja det är visst någon vätska som inte normaldräneras utan rinner över i fel "kammare" har inte superkoll…oh det verka tyvärr inte vetenskapen ha heller….men för mig känns det som att åka i värsta tekoppen på tivoli och det slutar inte förrän man kräks och lägger sig ner stilla stilla. Det var en chockuppleverlse förta gången! Jag har alltid varit råstark, sällan sjuk! Hade bara problem med kristallsjukan tidigare, men då fick jag bara yrselkänning när jag lutade mig på ett viss håll, och det gick snabbt över, bara en liten gungning, men det är samma öra, så jag har helt klart ett "skitöra"

Det här nyckfulla syndromet skapar oro eftersom man inte riktigt vet när anfallet ska komma…jag verkar få en förvarning med en "kämpatinnitus" något dygn innan, och var befinner man sig då?? Kan pågå i en timme, olika för olika personer. Senaste 2 anfallen på lika många veckor har varit klart lugnare, klar i huvudet, går utan att vingla, men känns som man dragit i sig en stor stark på 2 minuter….anfallen har varit lite längre då också, typ en eftermiddag. Nu för jag noga anteckningar för att försöka se ett mönster, men det är nog lite för tidigt än och jag läser om andra som pratar om skov…jag har nog mer att vänta längre fram, men nu får jag träffa en meniere specialist snart så jag hoppas han kan hjälpa mig att tackla denna nya fas i livet. Det är nog en hel del "bryta-ihop-och-gå-vidare" kamp för mig nu.

Hej, jag har dubbelsidig Menières och förstår precis vad du pratar om, både gällande tinnitus, burkigt ljud, oro och ångest över nästa anfall och så vidare.

Min menière gav sig till känna för cirka 20 år sedan, då bara på vänster sida. Med åren har hörseln blivit såpass dålig att jag har hörapparat. Jag fick den för några år sedan, och den var då helt ny på marknaden, med inbyggt brus.

På höger sida har jag endast haft det 2 år, så hörseln blir fortfarande normal efter en yrselattack.

från det "gamla" örat blir det inte så allvarliga anfall nuförtiden. Balanscellerna har bränts ut såpass mycket, så de anfallen varar inte mer än någon timme. Värre då från det andra örat, där anfallen kan vara i 4-5 timmar där man bara ligger och håller i sig i sängen (eller toastolen)

Jag har genom åren ändå lärt mig att försöka bortse från yrseln så gott det går. De första åren vågade jag inte planera saker, för tänk om jag blir yr? Nu tänker jag tvärtom- jag planerar, blir jag yr så ställer jag in, det är inte värre än så.

Hoppas du får stöd av läkaren, och dina närmsta. Det är en jobbig sjukdom, men du är inte ensam.

Tack för din uppmuntran, Maja! Man behöver nån som vet och kan lyssna! Du har fått din beskärda del, verkligen, och ändå kan du förhålla dig så konstruktivt och positivt till eländet! - .beundransvärt! jag får viss förtröstan även om jag fortfarande är i varför-just-jag-när-jag-bara-skulle-jobba-5-ynka-år-till-med-bra-60-årspension-orolig-ledsenfasen!

Läkaren "skällde" faktiskt på mig att jag inte legat på och försökt få tid tidigare, sa att han försökt få tag på mig, men jag fick ju panik när en annan doktor sa till mig att jag måste sluta mitt arbete genast..så jag körde huvudet i den största sandhög jag kunde hitta, men nu måste jag ta tjuren vid hornen! Hoppas på att min specialist ska säga att jag är en utmärkt kandidat för rör i örat, kanske jag lever i det blå? försent? 2 veckor nu med bara lite lock då och då och så börjar man genast hoppas att det nog aldrig händer igen, så snabbt man kan hoppa på förnekelsetåget

Måste tillägga att jag ringde den där linjen för att prata av mig på HRF när jag insåg att det måste vara menière, jag började gråta, lät ledsnaden få utlopp, men så fint jag blev bemött! vilket fint samtal jag hade, så värdefullt!

Jag trodde och tänkte som du när jag fick diagnosen, och håller med dig om det här med förnekelsetåget. När man mår som sämst, och är inne i ett skov som inte vill ge sig, då tänker man: GUD, jag ska uppskatta VARJE sekund jag inte är yr, bara jag kommer levande ur det här. När man sen varit yrselfri en period - så - äh - då lever man på, tills nästa skov kommer.

Min förste läkare, doktor Ödkvist, sa: Det finns ALLTID nåt mer att göra för en menierepatient, det vill säga, det finns många olika saker att prova