Vad är det för skada det vore bra att få veta det kansle finns fler med samma skada och det är alltid bra att lära sig mer

Jag har en medfödd hörselnedsättning på höger öra, min bror har samma liksom min pappa och farfar också hade det.

Men hörselnedsättningen har blivit värre av öroninfektioner som barn och vuxen, och en bullrig miljö när jag jobbade på mina föräldrars lantbruk som barn,det fanns maskiner som bullrade högt, kor som råmade högt och annat oväsen, märker det nu först, på den tiden hade man aldrig hörselskydd tyvärr.

Det där att inte ha hörselskydd var ju väldigt vanligt förr och det är bra att man numera är bättre på att annvända dessa

Jag har också en medfödd/ärvd hörselnedsättning från min fars sida. Där är nästan 75 % hörselskadade i olika grad.

Finns det något namn på denna typ av hörselskada ?

Har ej hört något namn

Min hörselskada beror på otoskleros. Det innebär att hörselbenen i mellanörat stelnar så ljudet inte når innerörats hörselceller. Den här typen av hörselskada kallas för ledningshinder och är ärftlig. Min mamma och mormor är/var också hörselskadade. Jag har hörapparater på båda öronen och jag har även tinnitus.

Jag har medfödd hörselskada och det beror på att min mamma fick röda hund i början eller i slutet av graviditeten. Detta kan resultera att barnet kunde få hörselskador/dövhet, blindhet eller andra funktionshinder. Idag får ju alla flickor från 80-talet vaccination mot Röda Hund.

Kan hända för flesta av er att ni är "Röda Hund-barn" men som några av er, finns det ärftligt.

Jag är ende i min släkt som har hörselnedsättning.

Min hörselskada blev säkert ännu sämre av alla öroninflammationer jag hade som barn.

Hm, jag ve tinte, tor inte tinitus är en medfödd skada, men har haft det så länge jag kan minnas! Kan vara därför jag var med min pappa på skoter tävlingar och liknande under hela barndomen !

Det är väl en bullerskada som är väldigt vanlig i dagens samhälle tyvärr

Jag har en ärflig hörselnedsättning. Både min pappa och farfar har hörselnedsättning. Och nu har min dotter på 13 mån också ärvt den….

Tyvärr drabbas vissa släkter av olika sjukdommar och det är sådant man lär sig att leva med även om det är jobbigt

Så länge hörapparaten hjälper så är jag tacksam, men den dagen då den inte gör det blir ledsam, men man får göra så gott man kan då, träna teckenspråk, munavläsning osv, funderar verkligen på att börja öva redan nu, hoppas också den dagen att mina anhöriga också vill lära sej teckenspråket.

Man bör nog försöka laära sig teckenspråk så snart som möjligt

Jag tycker at man borde fågrunderna redan under skoltiden

det är lika dant medpunktskriften dessa saker borde alla få lära sig för då blev det naturlig del i samjhället och vi kunde bli mera delaktiga

Ja det borde vara lika självklart som att lära sej engelska på skolan.

Inlägget flyttat till Teckenspråk då det handlar om det

SvenA

Sajtvärd

Min hörselskada är ärftlig heter det. Men jag vet ingen i min släkt tidigare som är hörselskadad. Men det kan bero på att min pappas släkt kommer ganska långt uppifrån och hade långt till större städer och man brydde sig nog inte så mycket förr (Han är uppvuxen på 30-talet) om nån inte hörde så bra. En av mina döttrar har däremot fått hörselnedsättning och har haft besvär med öroninflammationer som liten. Men då även min make är hörselskadad så är ju risken större att även barnen ärver hörselskadan.

Min hörselskada var lindrig/lätt från början men har försämrats genom åren. Hörselskadan beror på att hörselcellerna är döda eller dör allteftersom. De sa när de upptäckte min hörselskada att den går inte operera, medicinera den blir bara värre och så har det blivit! Det fina namnet på detta är en dubbelsidig Sensorineural hörselnedsättning. Idag kan man ju operera så jag hoppas på det den dagen jag inte är hjälpt av hörapparaterna längre.

Mitt största bekymmer är att genom att min hörselskada var så lätt från början så har jag ett bra tal som gör att folk inte förstår att jag är hörselskadad eller hör så dåligt som jag gör idag. Jag brukar säga att om jag tar av mig hörapparaterna så krävs det att man talar 10 centimeter från örat i normal samtalston för att jag ska kunna höra. Då brukar de förstå bättre hur dåligt jag hör!

Finns det kanske fler som vill berätta om sina hörselskador?

Mig då. Min skada är troligen medfödd, men den upptäcktes inte förrän jag var runt 3-4 år eller något sådant. Har aldrig kunnat acceptera den, försöker allt jag kan att förtränga den och leva "som vanligt". Men den är inte så grav, medelgrav kan man nog säga. Mitt tal är perfekt och jag behärskar läppavläsning, kombinerar även med att läsa av kroppsspråk och en allmänt snabb uppfattningsförmåga.

Skadan är inte ärftlig, för ingen annan i släkten har den. Inte mina föräldrar, inte mor- eller farföräldrar, inte mina syskon. Förmodligen en genetisk slump. Jag har varit orolig för att den ska degenerera med åren, dvs jag ska höra sämre och sämre, men en läkare sa till mig en gång att den biten hörsel som äldre brukar förlora, det är den jag redan har förlorat. Så den risken bedömde hon som i princip noll.

Skadan sitter på hörselnerverna. Får dras med den.

Använder bara 1 apparat, orkar inte ha två stycken, vill ha 1 öra fritt, för jag har haft mycket problem med infektioner / irritationer i örat, samt har benägenhet för vaxbildning, något som även min pappa, trots normal hörsel, har smått problem med.

Min audionom tjatar om att jag ska ha 2 apparater men jag vill inte.

Med åren har det trots allt blivit lättare att vara öppen om skadan. En smula av min rädsla för att berätta om den på jobbet, släppte när jag såg att en av inköparna, en jättesnygg och trevlig karl som jag jobbar mycket med och är god vän med, OCKSÅ har apparat och hör lite dåligt.

Så, jag har en ganska kluven inställning till det hela och det kommer nog att fortsätta vara så, jag kan inte se mig själv som "handikappad", utom som människa i första hand, som råkar ha en hörselnedsättning.

Nu håller jag på att prova ut en ny digital apparat, men jag är inte helt nöjd med den… ska till audionomen igen i mitten av maj, vi får se vad utfallet blir.

Teckenspråk kan jag inte ett ord av, lär inte bli aktuellt att lära sig heller.

Kan berätta en kul episod från första året jag började plugga, för drygt 15 år sedan. Jag gick med i en förening för hörselskadade akademiker. Blev god vän med ordföranden, en man drygt 40, och en yngre kille på runt 25. Vi skulle gå ut och äta en kväll på restaurang och resonera lite om föreningens verksamhet.

Det var bullrigt på restaurangen och vi fick lite kommunikationsproblem följaktligen. Då upptäckte jag för första gången de olika "nyanserna" som kan finnas hos olika typer av hörselskador!

40-åringen var barndomshörselskadad pga röda hund, talade perfekt och hade lärt sig lite teckenspråk men kunde inte läsa på läpparna.

Jag kunde inte teckenspråk men talade perfekt och läste på läpparna utan problem.

Den yngre killen hade en svårare hörselskada, hans tal var sämre, han kunde teckenspråk men kunde inte läsa på läpparna.

De kunde teckna med varandra. Jag begrep inte ett dyft. Jag kunde "se" vad bägge sa. Men de kunde inte höra vad jag sa .

När jag lyckats få bägge två att inse ironin i det hela, fick vi oss allihopa ett gott skratt .

"jag kan inte se mig själv som "handikappad", utom som människa i första hand, som råkar ha en hörselnedsättning"

Sund inställning! Jag håller med!

Men varför har du inställningen att det aldrig lär bli aktuellt med tsp?

Men vad ska jag med teckenspråk till…?

Vem ska jag "tala" med?

Finns ingen.

Jag behöver det inte, kommunicerar ju med talet.

Jo, jag förstår det. Men inte inställningen "att det aldrig kommer bli aktuellt". Det skadar inte att kunna - oavsett hörsel.

#22 - 23 Jag kan hålla med Surgubben här. Det är ju många hörande som lär sig teckenspråk också. Man kan ju undra vad de ska ha det till annat än att det är kul och eventuellt kan ge jobb. I mitt fall är det på grund av att jag kan teckenspråk som gör att jag får stanna och har varit attraktiv på arbetsmarknaden. Trots att jag är "arbetslös" inte har haft en tillsvidareanställning de senaste tre åren så har jag ändå jobbat heltid och haft arbete.

Självklart är vi ju så mycket mer än hörselskadade och det är ju vad jag försöker framföra här på sajten. Jag är människa, kvinna, mamma, specialpedagogen, vännen och så vidare. Men jag är även hörselskadad - än sen då?

#23-24

Fast jag verkar inte inom en bransch där teckenspråk efterfrågas.

Jag är speditör och logistiker inom internationella affärer, och där behöver man främst kunna engelska, och gärna lite fler språk.

Jag kan inte komma på något sammanhang i min tillvaro där jag skulle ha behov av teckenspråk. Det innebär inte att det är något "fel" på teckenspråk, men jag lär mig hellre t ex spanska än teckenspråk - spanska skulle jag ha större nytta av.