Jag reagerade skarpt på den artikeln. Tycker hela historien verkar väldigt skum.

Som förälder borde väl ens barn komma först, om han nu är jurist bör det inte vara alltför svårt att hitta jobb på samma ort där dottern bor. Packa ihop och flytta vetja. Han säger i artikeln att han älskar sitt barn så mycket men i samma andetag vill han att kommunen ska ta ansvar för att ungen ska lära sig ett främmande språk så hon kan snacka med en främling hon träffar en gång i månaden. Stackars unge!

Att träffa sitt barn så sällan som han gör verkar ju helt sjukt. Man kan väl knappast kalla sig för en förälder, mer än på papperet då. Vill han kommunicera med sitt barn krävs det nog lite mer än att kräva att kommunen/staten ska stå för teckenspråksundervisning. Om flickan ska vilja lära sig hänger ju också på om hon känner någon samhörighet med sin far. Skitsamma om hon lär sig teckenspråk om hon samtidigt känner att hon inte har något hon ens vill prata med sin far om.

Sen anser jag, som parentes, att all hemspråksundervisning ska avskaffas. Vill man att ens barn ska lära sig sitt hemspråk får man betala för det själv. Bor man i Sverige ska man lära sig svenska i första, andra och tredje hand. Hemspråk får man plugga på fritiden, om man nu vill det. Den hemspråksundervisningen jag fick var under all kritik, det var mest infantilt lallande 5 år under ens åldersnivå som inte gav ett skit. På gymnasiet läste vi fortfarande texter som var på mellanstadienivå. Man lärde sig aldrig läsa eller analysera lite mer komplicerade texter, ingen grammatik och undervisningen i sig var lika ostrukturerad och rörig som det var i den övriga skolan. Så som jag förstod från de andra elever som läste andra hemspråk, var situationen detsamma hos dem med. Så hemspråk är bara pengar i sjön, stora pengar. Avskaffa skiten och uppgradera kvalitén på svenskaundervisningen istället. Lär barnen prata och skriva korrekt svenska. Vill man att ens ungar ska lära sig några andra språk, får man som förälder ta ansvar för det. Antingen lära ut språket själv eller betala någon kunnigare som kan göra det.

Vilken pajas! Han får väl lära ungen teckenspråk själv. Han är förmodligen en typisk döving som tycker att samhället ska ta hand om honom, så han inte behöver ta ansvar själv. Det är ju så hörselvården och hörsel- och dövskolorna lagt upp allt.

Så per definition är det "samhällets fel" men på betydligt tidigare nivå än vad han försöker få det till.

#2 Teckenspråk menar du eller? Talspråk kunde han inte.

Jag kan hålla med om att det är föräldrarnas ansvar att lära sitt barn att tala med dem. Men om det inte är möjligt på grund va skillsmässor med mera så ändras ju förutsättningarna.

Hemspråksundervisning kan ha massor med fel i sitt upplägg men bättre än inget alls. anser jag i alla fall då det också handlar om din kulturella identitet.

Sen självklart är det ju löjligt liten tid han planerar att umgås med sitt barn, det ligger ju på honom defintivt.

Beavis det är mitt fel att det stod talspråk där, Surgubben hade skrivit en förkortning - tsp - här ser vi hur tokigt det kan bli till och med för mig som ser vad jag läser. Alltså passar jag på att återigen påminna om att vi inte ska använda förkortningar, upprepade tecken och egengjorda smilisar.

Inga problem  DesK.  misstag gör vi alla.

#3

Kulturella identitet? Killen är så vitt jag förstår Svensk? Dövrörelsen har i många avseenden lagt krokben på sig själva med sitt tjafs om "Dövidentitet", "dövkultur" och ett teckenspråkigt tilgängligt samhälle. Var och varanan myndighet har teckenspråkiga informationsfilmer.

Ärligt talat är det helt vrickat! Det har kostat oerhörda pengar i alla instanser, och inte minst i det bakomvarande arbete från dövrörelsen självt.

Det hade varit betydligt vettigare att plöja ner detta arbete, och dessa  pengar i att lära döva läsa- och skriva ordentlig svenska istället. Det vinner alla parter på, inte minst döva själva. Om du kollar i kommentarena till artikeln så har en del döva kommenterat, och man tror att det är frågan om invandrare med kassa kunskaper i Svenska. Men det är alltså döva svenskar som skriver med teckenspråkig grammatik.

Visserligen finns det vissa skillnader mellan Svenska och teckenspråk, men inte speciellt kulturella skillnader.I grunden handlar det om kommunikationsförmåga. Han, killen i artikeln, har gjort sig helt beroende av stöd ifrån samhället för att klara sin vardag. Och dövrörelsen, hörselvården, döv- och hörselskolorna är de som ligger bakom det "tänket" - vi ska ta hand om dig, för du klarar dig inte själv.

Det resulterar onekligen i sådanna här vansinesidéer.

Du har poäng i det du säger.

Jag håller inte alls med er. Jag förstår inte hur han har kunnat få avslag. Jag tycker det är en självklarhet att flickan och pappan ska få stöd för att kunna kommunicera med varandra. Det är grundläggande att kunna kommunicera med sina föräldrar. Det behövs för att utveckla identitet, självkänsla osv. hos barnet. Teckensspråk är redan ansett som de dövas modersmål så det gör att jag ännu mindre förstår avslaget. Dessutom har Sverige precis som han skriver ratificerat FN:s deklaration om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar och dessutom FN:s barnkonvention.

#8 Ja jag håller inte helt med, eller särskillt mycket med i vad Surgubben säger utan jag tycker han skall få stöd och även barnet få stöd att lära sig teckenspråk. Det jag ansåg att Surgubben hade poäng i är att den döve fadern inte anstränger sig mer för att träffa flickan och då kunna lära henne teckna.

Sen får ni bekräfta eller förneka det jag fått för mig att ni/de döva lever lite som ett samhäller i samhället då det är väldigt svårt för oss att komunicera annat än i skrift. Är man student och har ont om pengar är det svårt att få det att räcka till för umgängesresor.

#8

Ja, teckenspråk är dövas modersmål, och eftersom vi lever i Sverige och har Svenskt teckenspråk så får han lära ungen teckenspråk själv.

Han är tydligen inte intresserad av detta.

Jag har för övrigt en väldigt stor känsla av att vi inte vet speciellt mycket i detta fall. Aftonbladet har en enorm förmåga att vinkla sina artiklar till rena snyfthistorier… Så bedöma vad som är rätt eller fel med den information vi har ska vi nog vara försiktiga med.

#9

Ja, barndomsdöva lever väl i en värld för sig. Den s.k. dövvärlden. Många av dem kommer du få gryma svårigheter att kommunicera i skrift med också, de kan knappt få till en fullständig mening med Svensk grammatik. Som tur är så har yngre döva fått lära sig bättre svnenska, och döva ungdomar idag skriver förhållandevis bra svenska.

Nej vad som står i kvällspressen är ju sällan sant så det går inte att göra någon bedömning utifrån det. Hur som helst så anser jag att barnet kan få stöd att lära sig teckenspråk både från sin pappa och från samhället.

Jag anser att  man i första hand ska se till barnet och dess behov. Det är där fokus ska ligga.

I det här fallet behöver flickan lära sig teckenspråk för att kunna umgås med sin pappa, även om vi kan tycka att pappan träffar sin dotter alldeles för lite, så vet vi inte ett dugg om arrangemanget i kring det. Alltså kan vi inte dömma! En pappa är alltid pappa och därmed en viktig person i ett barns liv.

Modern borde ju också ha ett intresse för sitt dotters umgänge med sin pappa, så hon borde ju kunna ge henne teckenspråk, för hon har ju förmodligen tecknat med sitt förre detta man.

Som de skriver i artikeln så skulle inte jag heller känna att det skulle kännas bra att skicka mitt barn till sin pappa som mitt barn inte kan kommunciera med.

Barnet har ju många rättigheter som jag tycker är konstigt att man inte ser till att hon får det hon behöver. Att teckenspråk inte är ett minoritetsspråk borde inte vara ett hinder eftersom teckenspråket är nationellt vedertaget språk som enligt språkrådet ändå ska behandlas som ett minoritetsspråk.

Det är mycket knepigheter omkring det här och vad jag förstår så är det ju pappan själv som skrivit detta och det blir en konstig vinkling av det. Speciellt när det är i kvällspressen också. Men även Auris, hrf:s tidning har gjort en notis om detta.

Det var ju en debattartikel som jag länkade till och som jag minns det var det just fadern som skrivit den.

man kan tolka det på olika sätt och jag tycker att det finns poänger i det de flesta av os skrivit.

Det vore väldigt intressant at få en djupare information i fallet. Som varför inte Mamman pratar Teckenspråk med sin dotter? som Ritva undrar

Eller hur fan hon kommunicerade med med pappan om  hon inte kan teckenspråk? Då han varken kan tala eller läsa läppar om jag minns rätt.

Hur kommer det sig att han bara träffar dottern sex gånger om året?

Osv… Detta är ju något som jag tror att samhället skulle kunna hjälpa till med om de inte klrar av det själva.

Det som är viktigt är sakfrågan och inte hur en enskild person har löst detta