# Hur långa skov?
Author: Kajzza

Hej!

Hur långa skov brukar ni ha?  
Jag har det senaste året haft långa ½ skov eller vad man ska kalla det. Långa perioder av rejäl ostadighet, illamående och yrsel i vissa lägen. Hade två st som varade 1,5 månad och är inne i ett nu som har varat i 1 månad. Blir så trött...det påverkar allt jag gör. Att inte veta från dag till dag om man ens kan köra bil eller gå ut med hund är kämpigt. Tål inga ljud alls så barnen blir också påverkade.

Hade tur dock, det verkar som om jag slapp magsjuka den här gången. Hela familjen utom jag låg däckad.  Det är i alla fall något positivt.  
  
![Skäms](http://horselskadade.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Vad gnällig jag är nu hör jag...men ibland blir det ju bara så.

## Comment 1
Author: DesK

Här får vi gnälla också ![Glad](http://horselskadade.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Det är jobbigt med sånt här.

Jag själv är inte drabbad av just Menières, men jag dras sedan 19 år av iriter (regnbågshinneinflammationer) och sen är jag döv på ena örat efter en konstig öroninflammation som slog ut mig helt och har gett mig balansproblem. När jag är inne i ett skov med iriter påverkas även balansen negativt. Mina skov tenderar att vara långa, senast blev jag inte av med iriten på drygt 3 månader.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Jag har för det mesta inte tydliga skov, utan det känns som att anfallen är helt slumpartade. Dock har jag haft två tydliga skov som båda varade i cirka. 2-3 veckor. Då hade jag yrsel nästan varje dag, men jag slipper så gott som alltid yrsel mellan anfallen.

## Comment 3
Author: Maja2

Skoven håller i sig olika länge, så det är svårt att sia om hur länge de ska vara. För ett par år sedan hade jag ett skov med ostadighet, yrsel var och varannan dag, fruktansvärt illamående, tryck i öronen, vansinnig tinnitus, från mitten på april, till slutet av september. Så långt skov har jag aldrig haft, varken tidigare eller efter det. Hoppas jag aldrig någonsin behöver ha det heller.

Nuförtiden märker jag att om jag får ett skov på det örat jag haft det längst, i 20 år, blir det aldrig karusellyrsel, och ostadigheten håller sällan i sig mer än 3-4 dagar. Värre från det örat jag haft MM på i endast ett år.

## Comment 4
Author: Izziegirl

För mej varierar det väldigt. Har alltid en yrsel/ostadighets-känsla, men det blir betydligt värre i mina skov. Dessa kommer från ingenstans och kan vara i flera veckor. Där emellan kan jag vara mindre yr i 2-3 veckor.

Det jag tycker är läskigt och jobbigt är dessa dropp-attacker! Har ramlat riktigt illa ett par gånger brutna revben, stukningar och en hel del skråmor.

Vågar inte gå ensam ut i skogen längre med hundarna efter att jag blev liggande där tills min granne hittade mej! Jo, mobilen var med, men jag lyckades inte få den ur fickan och ringa!

Tror jag börjar känna av när det ska slå till nu, men vågar inte lita på den känslan helt och hållet ännu.

Mitt allra första stora anfall fick jag när jag var ute och körde bil, men jag lyckades stanna! Detta skrämde mej väldigt och efter det kör jag ALDRIG ensam. Fick beviljat färdtjänst ganska omgående.

## Comment 5
Author: Maja2

#4 Oj, vad jobbigt med droppattacker, det har jag helt sluppit tack och lov. Mitt värsta yrselanfall drabbade mig när jag var på väg ut med hundarna förra vintern en morgon. När jag gick ut från lägenheten och kommit två trappsteg ner, drog karusellen igång, och jag var tvungen sätta mig ner. Det bara forsade svett, och jag kunde inte göra nånting.Klockan var strax före 7. Som tur var, hade grannen varit ute och skottat snö, kom in och såg mig. Då han vet att jag har MM så tog han hundarna och gick ut, själv satt jag och svettades och mådde illa... satt så stilla jag bara kunde.

Ut kom granne nr 2 som skulle på jobbet. Hon pratar bara några ord svenska, och bara lite engelska. Hon vet inte vad jag lider av, men förstod efter ett tag att jag inte tog mig in i lägenheten på egen hand. Hon DROG mig in, tog av mig ytterkläderna, sen kom den andra grannen in, och han ringde min dotter.

Ett annat jobbigt yrselanfall kom en tidig morgon, jag fick tag på mobilen som låg vid sängen, och jag tryckte bara där jag gissade att senast uppringda-knappen var. Jag tänkte att det spelar ingen roll vem jag hamnar hos, men då jag oftast bara ringer mina barn, så hamnade jag hos äldre dottern, som kom den gången åxå.

Jag går aldrig ut utan telefon, och både mina barn och mina vänner, plus grannen, vet var jag brukar gå, samt i princip att om jag inte svarar, så ligger jag nånstans. Jag är faktiskt inte rädd längre, men som sagt, jag går aldrig utan telefonen.

Kram på er alla såhär på alla hjärtans dag!