# Min berättelse Author: Ritva Att vara hörselskadad är ju väldigt olika hur man upplever sin situation. Lika många som är hörselskadade lika många upplevelser finns det och **ingen** är den andra lik. I den här tråden tänkte jag att ni kan berätta om er själva. Så mycket eller lite ni vill. Kanske någon känner igen sig och kan få hjälp, stöd eller ett gott igenkännande skratt. Min historia i stora drag finner ni i "Att välja skola..." Jag ser fram emot att läsa er historia... ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag är ett så kallat öronbarn med ett flertal operationer i barmdommen Nu är det mest bullerskadorna jag lider av med allt mer försämrad hörsel som följd men klara numera inte av bakgrundsmusik och att flera talar samtidigt ## Comment 2 Author: Ritva Ingen som vill berätta om sig själv?![Förvånad](http://horselskadade.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") ## Comment 3 Author: mona43 Jag har en medfödd hörselskada på vänster öra, min bror har det, min far och farfar hade det också, jag är nästan döv på vänster öra och har nedsatt hörsel på höger öra. Som barn hade jag massor med öroninflammationer som säkert försämrade min hörsel ordentligt, jobbade flera år i jordbruk med mycket buller, där vi fuskade med att använda hörselskydd. Har hörapparat i det högra örat, i det vänstra gör hörapparaten ingen nytta alls längre. Problemet är att jag hörselgångseksem som försvårar för mej att använda apparaten. ## Comment 4 Author: emiya Jag är också öronbarn. I vuxen ålder fick jag Meniéres sjukdom. Har också lätt tinnitus. Kan inte ha hörapparater eftersom min hörsel "svänger" (fluktuerar), ena dagen hör jag bättre andra dagen sämre. ## Comment 5 Author: Mervi Jag har medfödd hörselnedsättning och det enda som hjälper till viss del är hörapparaterna. Har i båda öronen. Jag hade problem redan i skolan på 50-60-talet. Har även tinnitus som kan vara besvärande ibland. Speciellt om jag är trött eller stressad. Och stressad blir man lätt när man inte hör och behöver anstränga sig till max en hel dag på jobbet. Ibland så slår jag "dövörat" till och orkar liksom inte, då blir jag osocial.![Skrattande](http://horselskadade.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag hade inte klarat jobbet utan mina apparater. ## Comment 6 Author: Ello Buller! Efter avslutad skolgång plats på ortens snickerifabrik. Bland dessa bullrande och tjutande maskiner blev det debut i arbetslivet. Hörselskydd?..knappast, det fanns något slags hörselbomull som man sjäv formade och satte i örat. Sen blev det dags för värnplikten, mycket smällande med allt skjutande till höger o vänster.! På den tiden hade inte värnpliktiga hörselkåpor så nog ringde det i öronen många gånger! Att jag sen fortsatte med jobb i byggbranchen har inte gjort saken bättre, att jag hörde dåligt visade sej dom sista åren under barnens skoltid, då det var svårt hänga med på föräldramöten! Slutet på -90 talet vid hälsokontroll på företagsvården så skickade  dom in mej till hörcentralen där jag till en början fick en apparat på det sämsta örat. Men några år senare var det dags för en apparat till....vill inte säja att det funkar fullt ut, men dom är till god hjälp för att klara tillvaron. Jobbar fortfarande i byggbranchen fast på en lägre nivå, några år till sen ska jag höra på heltid och glömma allt vad buller heter!![Glad](http://horselskadade.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 7 Author: DesK Ello, mycket intressant och lärorikt det du beskriver  ![Glad](http://horselskadade.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har ofta varit den som har tvingats vara i de mest bullriga miljöerna på mina arbeten, eftersom jag ju redan hör dåligt.