Som liten var jag ett så kallat öronbarn och låg väldigt mycket på sjukhus
Som liten var jag ett så kallat öronbarn och låg långa tider på sjukhus det var på 1940 talets slut så det var länge sedan .
Ett av de minnen jag har från den tiden är hur jag står i en säng med ett väldigt högt galler och håller mig i detta galler och grinar samt längtar efter mina föräldrar
På denna tid fick inte föräldrarna komma på besök mer än en kort tid mitt på dagen så den övriga tiden var man hänvisad till personalen som redan på den tiden var underbemannade och inte hade tid att trösta lla barn som längtade efter sina föräldrar
Ett annat starkt minne jag har från den tiden är hur jag sitter i en sjuksköterskas knä och ska bli sövd inför en operation
Och på denna tid sövdes man med eter
Det gick till så att man hade en mask över mäsa och mun som man droppade eter på tills patienten somnade
Jag kan fortfarande komma i håg hur denna eter luktade
Så nog har utvecklingen inom sjukvården gått framåt sedan dess
Tänk när man i dag blir sövd så får man en spruta i armen så sover man så skönt och det tar inte alls lång tid innan man somnar
Det är detsamma när det gäller att föräldrarna får vara med sina barn på sjukhuset
Fast om de som bestämmer över sjukvårdens insatser får bestämma så är vi på väg mot dessa gamla tider igen
Har du något minne från tider på sjukhus som du vill dela med dig av så gör gärna det