Minnen från en svunnen tid

Som liten var jag ett så kallat öronbarn och låg väldigt mycket på sjukhus

Som liten var jag ett så kallat öronbarn och låg långa tider på sjukhus det var på 1940 talets slut så det var länge sedan .

Ett av de minnen jag har från den tiden är hur jag står i en säng med ett väldigt högt galler och håller mig i detta galler och grinar samt längtar efter mina föräldrar

På denna tid fick inte föräldrarna komma på besök mer än en kort tid mitt på dagen så den övriga tiden var man hänvisad till personalen som redan på den tiden var underbemannade och inte hade tid att trösta lla barn som längtade efter sina föräldrar

Ett annat starkt minne jag har från den tiden är hur jag sitter i en sjuksköterskas knä och ska bli sövd inför en operation

Och på denna tid sövdes man med eter

Det gick till så att man hade en mask över mäsa och mun som man droppade eter på tills patienten somnade

Jag kan fortfarande komma i håg hur denna eter luktade

Så nog har utvecklingen inom sjukvården gått framåt sedan dess

Tänk när man i dag blir sövd så får man en spruta i armen så sover man så skönt och det tar inte alls lång tid innan man somnar

Det är detsamma när det gäller att föräldrarna får vara med sina barn på sjukhuset

Fast om de som bestämmer över sjukvårdens insatser får bestämma så är vi på väg mot dessa gamla tider igen

Har du något minne från tider på sjukhus som du vill dela med dig av så gör gärna det

kommer ihåg hur rädd jag var för doktorn när jag var 3-4 år, hade massor med öroninflammationer som barn, endel läkare var inte direkt så barnvänliga, en gång skulle läkaren kolla mina öron samt tonciller, jag kröp blixtsnabbt under hans bord där jag med all min kraft höll fast mej i elementet, till slut röt läkaren ilsket: syster finns det något lugnande på det här bygget? där satt jag darrande under bordet, så gav de mej en lugnande spruta, så de kunde få fram mej igen. Mamma var helt slutkörd efter detta, liksom jag. Jag blev inte direkt lugnare efter detta besök hos doktorn. Numera är läkarna lugna med barnen, det är tur att ens egna barn slipper sådant. Kan inte fatta hur de kunde behandla barn så illa inom vården.

Det finns ju tyvärr sådana läkare fortfarande men det är tur att de är en liten grupp

Har ett minne:

Sitter i min fars knä och han håller mig hårt. Sen tar läkaren något och sätter i näsan. Säger åt mig att säga pepparkaka. Minns att det luktade liknande. Efter det så sticker han hål på min trumhinna. Inte första gången jag var med om det och inte sista heller.

Inga mediciner heller. Därav tror jag, att min hörsel är som den är.

Jag var några år gammal, hade haft upprepade infektioner i flera år vid det laget. Öronen var i princip ständigt inflammerade, det gjorde ont att tom röra vid örsnibbarna.

Under pågående svår infektion besökte jag en öronläkare, mina föräldrar stannade utanför, en släkting som själv var läkare satte mig i sitt knä. Rätt vad det är så klämmer han mina ben mellan sina och mina armar bakom min rygg samt trycker mig mot sig. Jag sitter som i ett skruvstäd. Då kommer sjuksystern in med en gigantisk metallspruta (jag hade aldrig sett det innan), läkaren tar den och sprutar med hårt tryck vatten i båda mina öron.

Jag har aldrig i livet, varken förr eller senare upplevt sådan smärta. Jag skrek så att rösten sprack, skakade av smärta och svimmade nästan.

Efter det så slog jag och sparkade på varenda vuxen som kom i närheten av mig, detta skräck för vuxna satt i väldigt länge. Inte ens mina föräldrar fick röra mig, vilket de tog rätt hårt, så tack och lov struntade de i att "lyda" läkarna igen och jag slapp genomlida samma tortyr igen.

När jag kom till Sverige i tonåren fick jag höra av läkarna här, att man aldrig ska spola öronbarn, eftersom risken finns att det finns sprickor på trumhinnan som inte ens behöver synas. Spolar man öronen på sådana barn riskerar man att vatten tränger igenom hinnan och man skadar innerörat. Kul att höra det. 

Det är mycket konstigt som har hänt när det gäller barn och sjukvård men förhoppningsvis så har det väl blivit bättre med omvårdnaden när det gäller barnen i sjukvården

Tack och lov går utvecklingen framåt. Det gäller även öronbarn av idag. Finns så många skräckhistorier om hur man själv behandlades.

Det värsta är att det verkar finnas vissa tedenser liknande de vi fick uppleva verkar komma tillbaka i viss mån