Allmänt/Övrigt

Acceptera sin hörselskada

2008-09-25 09:08 #0 av: [SvenA]

När man får ett funktionshinder så tar det tid att acepptera detta.

När man får ett funktionshinder så måste man gå vidare i livet men för att gå vidare. Man måste acepptera att man har detta funktionshinder, annars är det svårt att gå vidare.

Jag vet att många aldrig acepterar att de har ett funktionshinder, men enligt mitt sätt att se på tillvaron måste man ju förlika sig med detta funktionshinder annars blir man ju funktionshindret och inte den människa man är.

Det gäller ju att vara fatalist och lära sig att leva med det funktionshinder man nu har blivit drabbad av och göra det bästa av den situation man nu har.

Glad pojke med hörlurar

Därför anser jag att man måste acepptera sitt funktionshinder.

Hur går man annars vidare i livet utan att gräva ner sig i detta funktionshinder? Och inte bli bitter för att man nu har drabbats av ett funktionshinder.

Anmäl
2008-09-25 09:31 #1 av: mona43

Helt sant Sven.

Mvh Mona

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2008-09-25 09:53 #2 av: Tatsja

Det gäller oavsett funktionshinder. Tyvärr finns det en del som försöker rida på att de har problem. Stackars mig, heter det. Så synd om mig som har detta och detta. Om man hela tiden ältar och tycker synd om sig själv, så blir man aldrig bättre. Tillslut blir omgivningen immun och irriterad. Ingen blir bättre av att deka ner sig.

Visst har man dagar då man mår dåligt. Det har ju alla. Även de som inte har något funktionshinder, men mår jag bättre av att höra att det är så synd om mig?. Nej och inte vill jag det heller. Medkänsla, ja.

Mycket hänger ju på en själv. Hur man vill må.

 

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-09-25 10:14 #3 av: mona43

Man måste göra det bästa av situationen, vi är ju alla vanliga människor med lika värde, men med olika erfarenheter och motgångar, men många ältar att de har drabbats så hårt i livet, de har svårt att gå vidare och hitta sina inneboende resurser.

mona43 sajtvärd på Epilepsi ifokus 

"Hur jag själv mår och känner kan bara jag själv veta"  

"Ingen är felfri"

Anmäl
2008-09-25 10:16 #4 av: Tatsja

De är de som aldrig kan må bra varken psykiskt eller fysiskt. Bättre ett glatt humör. Även om man gråter inombords. Man mår faktiskt bättre av glada miner, än de som är sura.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-09-26 20:35 #5 av: Simson

Jag har mest problem med att få omgivningen att fatta. Speciellt hantverkare. Eller vänner som bara har mobiler. De som inte förstår och accepterar att jag inte kan ringa/prata i mobiltelefon för att jag inte hör. Ja vissa dagar eller stunder går det en kort stund men det kommer surt efter och jag blir dålig långt efter samtalet. Att jag då väljer att inte prata i mobil är svårt att förstå.

Jag ifrågasätter inte varför de inte hoppar från tredje våningen...ja de bryter benet...men bara en gång så vad gör det...

Akutsamtal till ambulans kan jag nog göra men vill halst spara hörseln tills dess i så fall.

Som när folk frågar hur jag mår och om jag återhämtat mig efter något jag gjort och jag fortfarande efter flera dagar inte återhämtat mig så kommer kommentaren "jag förstår inte det". Nej det gör inte jag heller men jag kan inte vänta tills jag förstår. Många saker i livet måste man bara acceptera, tycker jag.

Frustrationen ligger på annat ställe hos mig som ni ser. Flört

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.